Tiden rusar på i en vit midvinterskrud och det luktar saffran

Tiden rusar på. Som vanligt så fort det blir adventstider, vi ska hinna med dubbelt så mycket som vanligt och mörkret förvandlas till en hel del ljus-och mystider. Absolut inte mig emot! Mamma min har bakat lussekatter och lussebullar. Och det finns väl inte mycket ljuvligare smak och doft med för den delen än den av färska nybakade saffransbröd. Den första söndagen i advent blev därför adventsfika både på lilla konditoriet Brännvalls under julskyltningen med min kära gamla vapendragare genom "vått och tårrt", systeryster och Madde men sedan hemma hos mig också, med mams o paps. Och mammas fika var bäst! =)

Snö har det också äntligen hunnit komma, och det i massor. Träden ser nu ut som på bilden nedan och jag har fått donat lite hemma på gården också. Joxat upp en ljusslinga i en av de snötäckta syrenerna, inhandlat den där julkransen som jag pratat om i år och dar och hängt upp den på dörren. Fixade lite enris i mina emalj-hinkar redan för ett tag sedan då jag blev inspirerad av Petra som skriver en av bloggarna här till höger. Ny dörrmatta blev det på IKEA härom helgen och vips! Min bro blev så mycket mer inbjudande (bro betyder förtsukvist, eller trapp om ni som läser är från de södra delarna av landet och inte förstår vilken bro jag pratar om =)).

Hela Överkalix är idag som ett enda julvykort i midvinterskrud. Frostglittrande snötyngda träd och buskar, klarblåhimmel, lite rosa så där bakom bergen och fullmåne. Jag önskar så att jag kunde fota och visa er bilderna...men tyvärr så har min kära Jösse tuggat av kamerans USB-kabel..och det ska snart inhandlas..tillsammans med motorvärmaren som nu är på inköpslistan som nr 1, det börjar banne mig bli kyligt och bistert att få igång bilen utan värme. Idag bjuder vädergudarna på hela -14. Brrrr...men ack så vackert!

Det första ljuset i advent är tänt och jag måste erkänna att vissa saker känns sådär. På något sätt så blir jag alltid nostalgisk och sentimental kring juletider. Utvärderar och blickar tillbaka över året som gått. Vad jag producerat, åstadkommit och vilka människor som passerat min väg. Minns och memorerar var jag funnits ett år tillbaka? Och jag har lite svårt att ge mig hän julpynt, pyssel och firande. Jag går till jobbet och kommer hem, helt och hållet utsjasad. Som om jag skulle jobbat en månad i sträck när jag i själva verket vart där ett pass. Men saknaden och längtan är den värsta urgröpande känslan jag vet. Den tröttar ut. Och i mitt hjärta är nu så alldeles tomt efter en person..som jag trodde så mycket på...men vars fotspår i mitt liv sakta tvingas blekna. Ni som känner mig vet den långa historien.

Slutligen en enda stor JÄTTE KRAM. Till alla mina kära Kollegor. Varav jag vet att en och annan av er läser mina rader. Jag har sagt det förr men det tåls att sägas igen; NI ÄR GULD VÄRDA! Idag har vi haft en riktigt bra handledning och vi fick i läxa att ta emot och ge beröm och jag vill börja här med alla er (återigen). NI är de bästa jag någonsin haft och jag skulle ibland inte orka ett steg längre med någonting om det inte vore för våra skratt, våran gråt, våra morr, våra diskussioner och för att Ni alltid finns där.

Nu tar jag helg i två dagar och hoppas hoppas hoppas innerligt att hallen är klar innan den här veckan är slut. Jag lovar..det ska komma lite bilder. Och ni som rör er i krokarna får mer än gärna komma och se den live.
KRAM
G