Pompelipossa och julstök

Det är konstiga tider nu.

Mycket är upp och ner, ner och upp..och mer en människa i min närhet tycks ha gått och blivit spritt språngande galen. Börjar stillsamt fundera på om detta tillstånd även börjar innefatta mig själv. Har några nätter i rad nu drömmt mardrömmar..om ingen mindre än min chef. Hon hemsöker mig och river, klöser som en häxa. Ögonen svarta som djupaste brunnar och en mun som bara väser och fräser. Som Pompelipossa representerar hon de mörka krafterna, den onda utsänd av jävulen själv. De vill tillsammans komma åt oss andra..jag i min tur kämpar för brinnande livet..att hon inte ska komma åt min själ. På något vampyrlikt sätt så är det oss godas själar hon livnär sig på. Så fort hon kommer åt den är slaget vunnet..och nu har denna dröm återkommit ett antal nätter. Kanske inte bör göra någon djupare analys av den..kanske har även jag blivit halvgalen åtminstone (kanske talar den sitt eget tydliga språk)?

Dagtid har jag fortfarande försökt lösa vissa livsbryderier, inte kommit så särskillt långt i det uppdraget utan istället vandrat runt i mitt lilla hus och glidit in i bubblan av minnen från lättsamma dagar i forna tider. Öppnat den där resa-dörren på glänt och smakat på tanken av att packa sin väska igen. På något sätt så har den där drömmen dock gjort sig påmind även då..är det rätt att sticka sin kos och låta alla andra stå kvar och slåss för sina själar?

Hade mamma och pappa på besök som vanan trogen härom kvällen då paps fortf håller igång i min hall..fejjarmästare som han är. Samtidigt som han slipar så svetten lackar för brinnande livet ligger katterna som om de skulle sova sig genom en jordbävning i en fåtölj brevid honom. Zanzi hade bara lagt tassen över ögonen så där som om "jag gör det lite mörkare för mig så här"..och så säger mor min; "Ja dessa katter måste vara så trygga och lyckliga som sover sig genom vad som än händer runt om dem i det här huset" Och det har hon nog så rätt i mor min. Vi trivs ju så bra här vi är..nu sover de sött återigen...jag har gjort en liten shoppingtur och nu fyllt på pyntet, joxat och donat och ekorren han som jag berättade om tidigare har fått sin mat. Vi har det så himla himla bra här.

Och just nu..finns det inte mycket som kan få oss härifrån! (Så kom du bara, Pompelipossa..jag är inte rädd för dig!)

Ingen ordning på mitt liv

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv...det kan va så förfärligt..det kan va så bra...
...Ekar som bäst ur mina högtalare..denna Winnerbäck! Min Guru! Så många stunder i livet som han fått slå följe genom eskapader och strapatser. Från bästisens flickrum på högstadiet, till första riktiga studentlyan i Umeå, vidare ner mot de skånska kullarna och dagarna och nätterna på Östra Vallgatan...kullerstenar, rödvin i massor och ljuva studentliv..alla minnen som strömmar tillbaka..leva livet en dag i sänder..det allvarligaste som hände var 2 h föreläsning någon gång i veckan och däremellen lite tentaångest. Alla tokiga upptåg med gänget. Cykelturer på Malmös hårt trafikerade gator i nattpuls efter glöggkväll och liften bak på pakethållaren till en cykel tillhörande den där killen från L A. Blixtrande kärlek och smärtfyllda farväl och så den där stora stormande kärleken. Nätter med rökelse, chai och samtal om Indiens kringliga gator och Himalayas bergstoppar. När han tittade på mig var det som om Gud själv satt med sina blå ögon och berörda mig själ med bara sin blick... Sen tog jag Winnerbäck med mig till Helsingborg, hem till bästa Anna. Öresundsutsikt och farfars visa-kort. Han var allt generös den där farfarn där vi lekte jetset liv och låg på soffan och klurade på bravaderna och kärleken..åkte kors och tvärs över Skåne och försökte rädda två vilsna själar som sökte trösten i dimmorna..och så vi två..mitt i allt..allt till tonerna av Winnerbäck..

Oj vad jag skulle kunna göra mycket en del dagar för att återvända! För att slippa vara tillsvidareanställd och utexaminerad och så fruktansvärt ansvarig och nu bor jag här och går till mitt jobb-vuxen! BLÄÄÄÄÄÄ! Jag vill tillbaka. Jag vill bara ha ynka futtiga CSN varje månad och somna i min Lundaetta. Vara fri som en fågel och fylla veckorna med så mycket tokiga minnen. Tänk att det faktiskt finns de som väljer bort de där åren..det har jag svårt att förstå. Stick, dra iväg! Upptäck gator och gränder och människor och hörn av denna jord ni aldrig sett förut. Jag lovar..känslan är inte densamma när man är 30+. Då har allvaret redan slagit till och man ska vara så förbaskat anställd för jämnan..

Vadan denna nostalgi? Jo...livet har vänt in och ut på sig, slagit knut på sig själv och bara blivit skit igen..ja det har det väl för alla någon gång..men nu har det gjort det igen för mig. Och vanligtvis..när det blir så här..då har jag ju alltid packat första bästa väska. Bokat en biljett och börjat om! Och nu..nu är det så med detsamma så mycket krångligare. Med jobb, hus och allt som måste ordnas..nu kan jag ju inte bara skriva in mig på en kurs..knö in väskorna hos någon av de likasinnande (inte oväntat är de ju också vid det här laget ytterst anställda och vuxna) promenera på en okänd gata och möta ett obekant leende.
Jag hatar att lämna, gå vidare men samtidigt stanna kvar på samma plats och stå still..ställ mig inte i ett led, du får mig aldrig att stå still, jag fungerar inte då! Han har så rätt så rätt den där Winnerbäck..Återigen!

G

KOLLA!

Romantiker som jag är så måste jag bara visa några av bilderna som finns på http://kwoodardphotography.com. Dessa makar är fotografer och fotograferade hela min kusin och hennes James bröllop. De här bilderna hittade jag i deras blogg. Jag bara sitter och gapar över alla vackra foton. OTROLIGT vilka bilder, jag bara måste visa. Här kommer ett axplock. Alla foton här är alltså tagna av dessa fotografer!

SÅÅÅÅÅÅÅ otroligt fint!

Denna är nog den vackraste brudbilden jag sett!

//G

Ett litet paket

Novembermånad fortsätter att bjuda på mörker, dimma, snöfall blandat med regn och jag ska villigt erkänna att min energi för tillfället befinner sig långt nere i skoskaften. På något konstigt sätt blir jag piggare framåt småtimmarna och kommer mig aldrig i säng men på morgonen kan jag för mitt liv inte komma upp, såvida inte det är jobbdag då. Idag ropade Mario högljutt breve min kudde och jag blev mäkta förvånad att klockan redan var 10.00 då jag släntrade förbi köket för att släppt ut honom. Nå nog om mörker och trötthet.

Advent närmar sig med stormsteg och hos min kära Syster är det alltid fullt julpådrag till 1:a advent. Under mitt besök där igår blev jag därför indragen i projekt julgardiner, tomteplacering i förvandlandet av hemmet till rött rött. Så fint det blev allt! Sjäv inväntar jag löning på fredag för att kunna fixa allt som behövs inhandlas i pyntväg och sen gör jag advent, vissa saker brukar jag försöka spara till närmre jul. Då blir det lite mer äkta julkänsla senare också.

Efter min hemkomst fick jag ett telesamtal från den gröna ön som jag gästade senast i September, nämligen från min Kusin på Irland. Fick tråkiga nyheter i form av att de inte blir något besök till Norr av dem i jul..och jag som tagit semester från jobbet..egentligen för att julen för första gången skulle firas på riktigt med H, men sen det inte blir av så känns det lite sorgset att inte ha något speciellt att fylla de där dagarna med.

Alla tunga nyheter till trots, mörkertrötthet och kärlekstrassel så väntade ett litet sött paket på mig i brevlådan denna förmiddag. Min lilla pynt leverans från tildasmamma.se hade anlänt. Och det var en trevlig överraskning i allt grått. Och vad gäller målandet så pågår nu full aktivitet i min hall..halva familjen nu involverad och bredspackling är igång. =)

(Inspitationsbilderna ovan är tagna från tildasmamma.se och fatet på bilden t. vänster är bland annat vad som kom i paketet)

Önskar er en riktigt trevlig Dag!

G

Det här med IKEA

Så var tredje och sista arbetsdagen för detta veckoslut kommen denna morgon. Planenligt packade jag och kollegorna in oss i minibussen, trotsade halkan och begav oss några mil österut, närmare bestämt till gränsstaden Haparanda. Väl där fortsatte vi planenligt till IKEA. Som jag nämnt tidigare så har det blivit en hel del flytt i mina dar. Saker har transporterats mellan norraste norr och sydligaste söder ett par varv. Där emellan sålts, slängts och köpts nytt beroende på transportmöjligheter, prisklass och smak för stunden. Och det här med julgrejjer är något som blivit lidande.

En del saker har jag bevarat och sedan något år tillbaka valt att ha hemma hos mina föräldrar. Just för att det är sådana där speciella barndomssaker som jag inte vill bli av med. Medans andra har lämnats, slängts osv. Och då jag förra året visste att jag skulle flytta strax efter jul la jag inte ner någon själ och hjärta i att försöka införskaffa nytt. Därav tänkte jag att IKEA skulle vara toppen för att köpa upp mig på en bas. Typ fönsterbelysning i form av stjärnor, stakar, kanske en duk eller två och gardiner och sådant (dock inga röda den här gången heller). Jag anade dock oråd redan på parkeringen, den visade sig nämligen vara full, till bristningsgränsen med div nationaliteter med släpkärror, bussar och andra stora förvaringsmöjligheter. Norrmännen har fått julbonus tippade jag på. Och det må så vara, och säkerligen en hel del andra också för något julpynt än mindre belysning var det INTE snack om. TOMT var vad det var! Folk och fä från Nordens alla hörn tycktes ha samlats. För trångt var det, tid tog det och svårt att hitta det jag verkligen verkligen ville ha visade det sig bli. IKEA är minst sagt ett bökigt, svettigt och kraftsugande projekt.

Så det blev inte så mycket julprojekt som det blev fixa fula soffan projekt. Tyvärr hittade jag inte de textilier jag använt mig av på ikea.se så att jag kunde visa de här. Men med några fina kuddar och ett överkast blev soffan som förbytt. Och det under 350 kr. Det är det fina med IKEA!

Och hur jag lyckades med alla bilder på rad fr ovan och sen inte kunna flytta texten i det här inlägget vet jag inte riktigt heller..men nu är jag så trött att jag inte orkar bry mig så mycket om det. Ovan visade IKEA-ting var en del av allt juligt och fint som intogs.

Nu skriker benen efter lopplådan...dags att sussa in efter 3 timmar IKEA.

God natt/G

I PAY YOU!

Nu är jag nog att betrakta som tillräckligt frisk igen. Rastlösheten har slagit till på allvar, diskbänken har blivit röjd och jag har lagat mat hela 2 gånger...detta är att betrakta som att normalstadiet är på intågande ;) Hade dessutom svårt att somna igår och vände och vred till efter två på natten. Förmodligen med tanke på hur mycket jag sovit de senaste dygnen inte alls konstigt. Så imorgon är det fredag och då inleder jag arbetsveckan tänkte jag =)

I övrigt så är min hall under genomgående förändring. Käre far har spacklat klart idag. Jag inbillade mig ju att när helst man inser att man själv inte alls vill måla utan vill beställa arbetare så gör man det med ett telefonsamtal...gissa om jag baxnade av svaret att jo vi kan komma snart, vecka 51! 51 är ju EN HEL MÅNAD BORT! De känner inte mig, och inte mitt tålamod. Jag orkar inte gå och se eländet så länge. Om jag tvingas till detta riskerar detta resultera i att jag själv börjar kladda med spaden eller penseln eller vad det nu heter vilket kommer ytterligare resultera i en förskräckligt kladderi över väggar, golv och tak och jag får ett vansinnes sammanbrott för att allt har blivit fel och fult och jag inte orkar reda upp röran. Vid såna tillfällen måste jag kjedjeröka och sedan lägga mig i sängen och må dåligt och sedan sjukskriva mig igen. Kanske rentav blir inskriven på hispan för att jag mår så dåligt och sen kommer ut och måste flytta från huset som man behöver göra några gånger om året för att må bra och fly sina problem...ja..ni ser ju själva vad detta kalas skulle sluta på kostnadsmässigt; så jag kan lova. JAG BETALAR BRA bara NÅGON MÅLAR och det hellst igår! =)

Jag får nog helt enkelt ta fram mina mutar-talanger igen. Som den gången jag flyttade till en vindsetta (på flykt från annat så klart =)) och fick HELA lägenheten omtapetserad och snygg till det ynka priset av en middag och en "Bibba" vin. Då var jag ju iof student och fattig som en kyrkråtta..men nu när jag har pengar..ska det vara så svårt att fixa det nu? Känner helt enkelt för att ställa mig vid vägkanten med länsat konto i handen och vifta med sedlarna; HALLÅ! JAG HAR PENGAR, NÅGON SOM VILL MÅLA?!?!?!? Kanske borde jag bara ha varit mer tacksam de åren man omgav sig med lättmutade suputer som gärna slet röv för lite fest och inte brydde sig så mycket om det här med lön..men var hittar man de nu igen? Nu när studentandet är avslutat för länge sen?

Kanske ska ta och inse att jag inte ska köpa det där 1700-tals huset och inbilla mig att det blir såååå bra bara jag målar och hammrar och fixar lite bara för att jag i själva verket bara gillar heminredning när jag får bestämma och sen fixa med det där lulllullet.

Eller så ska jag visst ha det där huset och likt Anna Anka bossa, peka med hela handen och skriiiiiiiika I PAY YOU FOR THIS!!!! Så får det nog bli..får nog slå henne en pling och fråga var hon hittar de som vill ga betalt..=)

Först öva på hemmafrugenerna och dricka lite kaffe. TREVLIG TORSDAG!

G Aka. Ankan =)

Ännu en tävling att inte missa!

Här är jag också med och tävlar om denna enormt fina ljusstake!

Gå in på www.gardsromantik.se och följ instruktionerna.

Var med och tävla du oxå!

Då kör vi lite mer tävling så här innan advent =)

Gå in på http://ateljeannorlunda.blogspot.com och följ instruktionerna så kan du vara med och tävla om några fina saker.

Döden på min trapp..

Idag är det tankar och tumult i huvudet på mig i mitt lilla hus. Haft ett tre timmars telefonrace i natt med morr och skrik och gråt och skratt. Hur kan saker vara så in i norden komplicerade? Skulle man inte kunna få en manual eller brukasanvisning och en garantisedel därutöver som noga ska läsas innan man börjar använda mannen. Nu har väl iof vårat bäst före datum passerat med råge efter 3 år. Fast kanske kunde man ha livstidsgaranti, som med Hästens är det väl, tänk vad bra. Åren tillbaka mot inlämnande av man samt garantisedel. Och så fick man chansen att göra om åren?! Det skulle jag införa om jag bestämde. =))

Inte nog med att känslosamma bryderier upptog hela min gårkväll och natt. När jag går ut på trappen för min sista kvällsrök så återkommer ljudet som jag hörde häromdagen. En liten Näbbis panikslagna skrik på hjälp. F-n skrek jag. Håller du på och plågar en mus nu igen (jag kan inte hjälpa detta men det är så fruktansvärt hemskt att se de små stackars djuren slängas hit och dit för att sen ha en katt inne som har död mus på tassar och tunga). Jo mycket riktigt fram från under bron kommer Mario med Näbbis hängande i svansen från munnen. Och den skriker. Och han slänger den hit och dit. Jag försökte få tag i honom utan lyckas så klart, gick in och stängde dörren. Hann till och med morra att hoppas du blir överkörd och in kommer då inte du inatt. Efter ett tag hörde jag ju givetvis hans kraffsande på dörren och när mitt onda samvete slog till och jag gläntade på dörren försökte han pilla upp den med sin lilla tass och tittande på mig så bedjande. Så klart jag släppte in honom med orden; du har väl ingen mus med dig. Och nej det hade han inte. Istället tågade han in till en skål med lamm i sås. Bra tänkte jag. Då har han ju iaf inte ätit skiten.

Och så imorses..eller rättare sagt för en stund sen...när jag gick ut med morgonciggen. Vad ligger mitt på min trapp? Jo trofén från gårkvällen. Upplagd på rygg med likstela armar och svans, Näbbisen..serverad för mig. Huvva! Då åkte storspaden fram och herr Näbbis begravdes i Komposten. Alltså hur ska man kunna vänja sig vid detta?

Jag kan lova att han inte fått pussas med mig som brukligt på mornarna! Och sen kära A berättar om hennes katter och råttor med långa klor och långa gula tänder så funderar jag starkt på att aldrig släppa ut katten igen.

Nå nu mer kaffe.
Ha en bra dag!/G

Julen- röd eller vit?

Igårkväll fick jag ett trevligt avbrott i min "ligga hemma och vara sjuk"-måndag. Big Sis och hennes dotter kom och hälsade på. Drack julmust och mummsade världens godaste Biskvikaka som dock är värre än syndigaste synderna själv när det kommer till kalorier. Just igår klappade vi oss nöjt på magen och mumsade ändå ;)

Och så kom det här med julen på tal. Eftersom det är dags att snart ta fram lite mysig beslysning och börja adventsdekorera i våra hem. Då jag är ganska nyinflyttad i mitt lilla hus så blir det i år dags att handla lite nytt då jag har många fler fönster osv. Min kära syster undrade därför om jag hittat några julgardiner till köket. Jo svarade jag "Ett par vita". "Ett par vita?!?!?!" upprepar hon förskräckt och tittar på mig som om jag är från månen...till jul??? Och saken är den att nej, de är inga julgardiner jag köpt. Helt ärligt hade jag inte ens tänkt ha några gardiner till jul, om det inte varit för att mina fönsterkarmar och brädor än så länge är bajsbruna istället för vita. Så för att dämpa detta intryck bäddar jag in i lite vitt. Systrar må vi vara men när de kommer till form och färg har vi lite olika syn på saker och ting. Syrran kör rött, rött, rött i varmaste julanda och gör det så där myyyyyyyyysigt och inbäddat. Kanske inte är så förvånande att det var hon som en gång i tiden gjorde min nuvarande hall helröd..=) Och det är också jättefint. Det tycker jag om (ja inte hallen då som jag just nu förvandlar till vit). Hos henne och hos mamma och pappa. Där det alltid varit just rött, grönt och guldigt och ombonat varmt. Men hos mig vankas det annat.

Bilderna ovan fick jag inspiration av och hittade dem hos denvitajulen.blogspot.com. Det är alltså inte jag som är fotograf, och där uppges inte vem det är heller.

Vad tycker ni? Gör ni julen rödaste röd eller kallare vit?

Zanzibar & Mario

Idag har jag hemmadag. Är ur form med små febertoppar och en tröttsam matthet. Har sovit mest hela dagen och nu när jag bara sitter still känner jag mig ganska kry. Men så fort jag tar tag i ett litet projekt som diskmaskin eller annat så kroknar jag...det är så trist att inte kunna göra något. Jobba, handla och åka till lite folk hellst. Men men..bara att bita ihop och försöka njuta av händelselösheten. Den enda action som inträffat hos oss är att min kära Mario aka Jösse fångat sin första Näbbis. Dessa två ljuvliga gossar kom till mig ur från händerna på en mycket känslolös dåvarande matte som två kärlekskranka innekissor. Jag vande dem ganska snabbt med både koppel och hage. Zanzi på bilden ovan tycker mest om att gona ner sig med mig i soffa eller säng och nöjer sig glatt med att hacka tänder och kuttra åt fåglar och ekorrar från fönstret men Mario har gått lös på möbler, liggunderlag, väggar och allehanda ting när jag inte haft honom lös utomhus.

Så för cirka två veckor sedan gav jag upp och resignerade för hans protester och släppte ut honom lite på prov. Och det har ju funkat alldeles utmärkt. Han är inte borta långa stunder, går inte upp på vägen (peppar peppar) och håller sig runtom huset. Så idag hade han skuttat in i kattburen och jag såg från bron att han studerade någonting mycket intresserat i ena hörnet..samtidigt som jag hörde ljudet av små pip. När jag dragit på mig skorna och plaskat mig bort så visade det sig mycket riktigt att han tagit sin första näbbmus, tagit med den in i hagen troligen och nu hade en kast och lek omgång med musen. Det är mer än vad jag klarar av så musen fick va kvar i hagen och Mario åkte in under morfars arm med bannor om den stora plågaren han är...Mario klagade givetvis högljutt från dörren och Zanzi väcktes ur sin dvala..sprang några varv runt om i huset för att försöka lyckas lokalisera Näbbis-doften. Som vi säger i Norr..huvva vad äckligt detta "musande" är..

Nu är ju jag av åsikten att det är bättre med en lycklig katt än en som bara får sova bort hela livet i brist på stimuli (oavsett lite mössvinn)...och en katt är ju född att strosa fritt. Detta är första gången jag är raskattsägare men oavsett vilka tips och ideér alla dessa sk. experter till kennlar kommer med så finns det ingen lyckligare kattvarelse än han som får både kärlek och frihet (så länge det är vad de har behov av, som jag nämnde tidigare, Zanzi skulle inte ens få för sig att gå utanför dörren utan mig denna tid på året iaf).

Jag har studerat en och annan kennelhemsida både när det gäller katter och hundar. Och där listas alla tusende krav du ska uppfylla som ägare. Alla tillbehör du Måste inhandla och krav på arbetstider, bostadsstorlek osv osv. När jag köpt Zanzi och Mario pratade jag med den kenneln som de ursprungligen kom från och likaså i det samtalet förmanades jag till än det ena än det andra. Det märkliga i kråksången kan ju då tyckas att de som bryr sig så otroligt mycket om dessa djur och kan Allt och lite till om dess varande och ickevarande säljer de här små själarna. Och när det märker att de nya ägarna tröttnat och tänker dumpa iväg dem så gör det ingenting åt saken. Kanske skulle de kunna göra ett återköp för några av alla de tusenlappar de håvar in på djuren eller ta hand om dem en stund och försöka hitta ett nytt bra seriöst hem när de ser att köparen de som kennel själva valt inte är seriösa. De överlåter iställer åt dem att ge bort katterna, som sedan ger bort dem igen och så har de vandrat genom 5 familjer/ägare tills jag hittade dem ute på ny annons. Jag hade förmodligen inte kunnat håva upp över 12 000 kr i ett svep men jag tror mig kunna påstå att jag är den mest seriösa matte de haft. De kommer aldrig bo hos någon annan igen och har dessutom ett tryggt hus och får både vara fria och trygga hos mig. Men de skulle ju aldrig en kennel ta hänsyn till.

Jag läste i Petras blogg som finns länkad till här till höger om hennes Birma Bianca och kattens särskilda sätt att inte acceptera alla nykomlingar i hemmet rakt av. Hennes beskrivning av misstänksamhet som kan visa sig bli långvarig stämmer så bra med dessa gossar också. Zanzi och Mario har förvisso aldrig varit aggressiva mot mig eller någon annan hemma hos mig. Men jag fick dock vänta på Marios förtroende och kärlek i nästan 6 månader. Efter det kom han tätt tätt intill mig i sängen på kvällen och nu sitter han näst intill på mig vid kudden varje morgon. Zanzi däremot överöste mig med närhet från dag 1 och han är den av dem båda som går till främmande. Mario skulle aldrig ha sovit brevid H, än mindre låta sig bäras och klias bara sådär, som ändå funnits i huset och med mig flertalet gånger sedan de kom.

Hundar i all ära. Men det finns ingen så personlig, okuvlig och integritetskrävande kärleksfull varelse som en katt.

Nu firar de snart båda sina 4-års dagar. Mina söta små barn ;)

Underbara Kollegor!

Gårkvällen bjöd i ärlighetens namn på både ett och tre vinglas och plötsligt vaknade jag upp i en gammal kompis soffan 12 mil hemmifrån. Skakarumpa vad planen med Big Sis men blev nog mest tjöt med gamla vänner som poppade upp överallt ifrån på krogen. Lite småseg och mör är jag nu hemkommen och känner mig lite ensam och vissen så där som man gör när soffan gapar tom en söndagkväll...

..men så får jag syn på mina underbara kollegors små ord här nedan;
Ni anar inte vad goa ni är! Vad skulle jag göra en del trötta dagar när både jobb och hemliv känns tungt och grått.

Så Katarina och Agneta; vi ses i veckan och pratar! Kram till er båda..
Nu ska jag mysa i soffan, ett dygn försenat =)
KRAM
G

Luftslott sprängt!

Idag har livet inte visat sig från den ljuva sidan för mig. Efter tre år har den person jag trodde mig känna bäst i världen visat vad han går för. Tänk att en person lite lätt som med en enkel knuff kan söndra, förstöra och poff så är allt borta. Luftslottet som sprängdes. Det är nästan tragikomiskt allting..och egentligen är jag inte ens särskilt förvånad. Mest arg över att personen själv uppfyllde alla aningar om hans egen vekhet. Så nu är det dags att sudda. Sudda bort tre år av sitt liv..ja det är inte det lättaste.

Har alltid fått höra av "de visa" att det inte är någon idé att gå och ångra saker i efterhand. Och det må ju vara sant. Men hur i denna värld ska jag kunna tycka att det finns någon som helst mening i detta? Bortslösad tid är vad detta är. När jag kunde gjort så mycket annat och inte minst med någon annan som var beredd att själv ge någonting. Nå summasummarum så har jag lärt mig något: välj ALDRIG mer någon som redan hunnit kläcka ungar till denna värld. De är för evigt förstörda. Välj aldrig någon som inte rört sig en meter från sin hembygd och sugits fast där i alla år. De är för evigt fastsugna och har problem med att vidga sina vyer (varför har de inte annars redan gjort det?). Välj aldrig någon feg liten konflikträdd stackare. De är för evigt fantasibenägna och kan inte skilja på lögn och verklighet för att de är just så fega o har svårt att hantera livet.

Vad vill jag ha istället då?
Någon utan barn. Inte för gammal, inte för ung. Som har vidgat sina vyer men vill vidga dem åter mer då och då. Som vill ha ett hem men promt inte har spikat en byhåla i norr för resten av livet. Någon som absolut inte är allergisk, och som gillar djur. Som är bra på att måla, snickra och tapetsera. Fast jobb och utbildning och stabil inkomst är ett måste. Inte en svartsjuk j-el eller en otrogen psykopat f-n. Ej missbrukare eller pundare av något slag men som gärna dricker ett glas rött på helgen. Någon som skrattar så man tjiknar men kan sitta i seriösa djupa funderingar nätterna igenom. Som är snygg men inte vet om det för mycket och inte köper jeansen på dressman. Typ så..men mest av allt; Inga ungar!

Får väl slå på påfågeldansen och se vad fyndet kan bli..tittar jag mig själv över axeln börjar skaran av fd. se ganska brokig ut..månne jag provat en av varje sort vid det här laget? (Skämtåsido)

Nej..kanske jag ska ägna min första singellördag till ett glas vin. Och umgås med mig själv igen. Fundera på lögners vara eller ickevara och slumra tidigt.

Skål allihopa!

Kommentarsfältet

Nu mina vänner ska det fungera att kommentera i bloggen! Jag hade gjort en liten miss och glömt att göra en del inställningar.

Fredagkväll och för min del vankas Idol-soffan efter en del tapet-klösande.

Kram G

X-mus shopping!

Nu börjar julkänslorna spira och jag har tagit mig en titt genom många fina inredningsbutiker. Här hittade jag en massa mys till jul på Tildas mamma i Skellefteå. Då jag precis gjort upp med min målare om ett helgtprojekt så kommer hjärtat ovan sitta som smäck på min panel som ska bli vit.

Här var ett annat fint hjärta. Men jag har redan spanat in en annan variant större till mitt hus.

Så söta tomtar!

Allt detta kommer från

http://www.tildasmamma.se/

Nu vankas det fredagsfika a la Biskvikaka med kollegorna.

Trevlig helg!

Hjärtan Hjärtan!

Var med och tävla om söta hjärtan hos snövita drömmar!

Gå in på www.snovitadrommar.blogspot.com och följ instruktionerna.

Små varelser av kärlek

I mitt lilla hus. På landet med lagomt avstånd till ett litet samhälle. Sådär så att det är absolut kolsvart på natten om man ställer sig mitt ute på tomten och absolut knäpptyst om man lyssnar in tystnaden. I mitt hus, trots det faktum att det är litet, eller kanske snarare just för att det är så rymms det många hjärtan. Jag har några dagar i rad nu när jag gått och tassat i mina fårskinnstofflor och sådär på kvällskvisten kunnat känna mig en aningen ensam fått hela hjärtat uppvärmt och som ett tecken från ovan skänkts besök av allehanda små vänner.

Redan förra vintern började fågelkompisarna anlända inte länge efter att jag flyttat in. I år har de utökats. Inte bara talgoxar, blåmesar och gråsparvarna har hittat till mitt lilla hus. Utan en konstig halvstor fågel med granna färger har en och annan morgon pickat nedanför mitt köksfönster. Min äldsta barndomsvän har under tonårsåren alltid retat mig för att vara så konstig och fashineras av alla fågelarter. Konstig mår jag vara än men googel lärde mig att det var en lavskrika. Nå åter till historien; när jag härom morgonen tvingades upp en tidig och kall morgon för att åka till jobbet var humöret inte på topp. Stapplade ut till kaffebryggaren i köket men kommer inte längre än till fönstret där jag blir ståendes. En av mina ekorrkompisar, som sen i somras vuxit sig stor och nu har tjock fin grå päls och yvig svans är på nötjakt under snön. Jag kan lova er att det var det sötaste syn jag sett på länge. Den lilla krabaten borrade ner huvudet under snöytan och körde sedan runt runt i labyrinter med resten av kroppen ovanför snön..som en mullvad fast ovanjord då. Sedan satte han sig..med huvudet mulat i snö och smaskade på en liten bit. När lavskrikan ville vara med körde han snabbt bort den..nu har ekorren till och med trampat upp en stig från skogen runt om till mitt fönster..och inte låter han sig skrämmas av varken mig eller katterna som jag vet att han känner studerar honom.

Igårkväll precis när rastlösheten slog till och jag gick ut för att ta en cigarett hann jag inte mer än stänga dörren bakom mig och lyssna på tystnaden så kommer något hoppandes fram under trappsteget jag står på. En vit silkeslen kissekatt tittar på mig lite förundrat och bestämmer sig genast för att umgås med mig. Stryker sig, spinner och vill gärna följa med in. Känner på katten men den är inte mager, har dock inget halsband men trampdynorna är också hela och fina så jag låter den inte komma in..jag har ju också redan två katter som kanske inte är lika glada som jag över en ny gäst.

När jag går in så slår det mig att i flera år har jag bott i städer, både större och mindre. Var jag än har vänt mig har jag hört ljud, surr och haft människor runt om mig, ovanför och under. Lampor har lyst upp vintermörkret och närmsta granne har funnits vägg i vägg. Men aldrig har jag känt mig så ensam som då. Och aldrig har jag någonsin under de åren haft så mycket liv runt mig som nu. Oavett hur grå vardagen kan kännas ibland, hur tungt sinne jag av en eller annan anledning kan ha så blir mitt inre läkt och helat av alla små varelser som kommer till mig helt frivilligt. Det är den bästa gåva i livet.

Tänk att det finns de som aldrig får uppleva kärleken och alla små som stora mirakel i naturen runt om oss.

Inget i mitt liv går upp mot en varm puffande nos mot min kind eller synen av en lycklig vild krabat som ändå väljer att vara nära oss människor..
Om detta och mycket annat kommer du som tittar in här då och då att få läsa om!
Välkommen till min blogg!
G