Sol Sol Sol

Lediga ljuva dag!

Solen skiner fortfarande från klarblå himmel. Jag har ägnat förmiddagen åt tvätt, bäddning, damtorkning och lite pyssel som är skönt att få gjort när flera dagar spenderats på jobb samt en kaffekopp med grannen P.

Våffeldagen idag så jag tänker bjuda mig själv på våfflor hos mamsen i brist på eget våffeljärn.
Men först ska den elektriska råttjägaren fram och svepa av golven som återigen börjar vara lite luddiga.

Dags att sätta fart..ikväll åker jag till kusten och hämtar hem ett stycker sörlänning.

Ha en fin och förhoppningsvis smaskig våffeldag!

Rush

Jobb, skidåkning, tvätt och städ, långa hundpromenader, mera jobb och en massa fix och trix. Tiden tycks rusa, härligt med en massa solskensväder som gör att lusten att vara ute och röra på mig är på top.

Ikväll så korkar jag upp en flaska vin och firar med min vän A; våren, ledighetenoch hans glada nyhet med ett glas eller två.

Och om en vecka vet vi om vi väntar bebis (med fyra ben och svans bör tilläggas)!

Pöss!

Stör mig...

Det pågår märkliga saker runt om mig. Som från ingenstans anländer konstigheter på löpande band. Människor beteer sig underligt...märkligt. Tydligen gör de sina val och har sina värderingar om ditt och datt. Och bara är...och fungerar konstigt.

I mina ögon iaf. Så j-la märkligt att jag funderat en och två gånger om det "bara" är jag som har en vrickad verklighetsuppfattning eller annars bara är skruvad. Men nej, det tycker jag nog inte, inte i så hög grad åtminstone.

Så jag får fortsätta beskåda..från mitt håll..och erkänna för mig att det stör mig. Och att det stör, stör ännu mer.

Så jag ska jobba på att sluta störa mig..och helt enkelt hålla mig undan från allt vad märkligt beteende innebär!
That´s a Deal!

Fredag inför mys

Det vankas Fredag idag. Och eftersom min mage envisas med att vara i ordentligt olag blev det hemmadag idag. Har fortsatt konsultera kennlar och hundfantaster av rasen Irländsk Setter. Ända sedan jag som 11 åring började tjata på mina föräldrar om en egen hund och jag övergett tankarna på en egen Lassie dvs. en långhårig Collie har Irländaren varit en drömhund för mig. 12 år gammal beslutade min mamma att jag fick välja mellan en Bichon Frisé eller ingen hund alls. Jag valde en Bichon Frisé. Det skulle jag inte göra om. Rasen är vänlig, snäll, trygg och allt det jag sätter i fokus men med ett ENORMT pälsabete för att hunden ska vara just så gudomligt tjusig som en välvårdad Bichon är. Jag och frisersalonger för hundar går inte hand i hand.

Som många av er som följer min blogg kunnat konstatera har detta med hundras uppfyllt delar av min hjärnverksamhet i månader, ja tom år. Och på något sätt har jag varje gång jag funderat mer på en ras känt att; nja..men det finns något annat. Jag har bara inte kunnat sätta fingret på vad. Tills det en dag bara klickade ner; och jag satte igång att undersöka rasen närmre och framför allt ta reda på om folks alla negativa åsikter om den stämmer. Och som jag själv misstänkte var många sanningar just sådana med stor midifikation.

Nu har jag pratat med 4 kennlar, rasklubben, SSK, och "vanliga" ägare till rasen och berättat om tanken med mitt hundköp, syfte, intressen mm mm. Ingen av de personerna stämmer in i den "vanliga tyckarens" varningar. Snarare raka motsatsen. Jag ömsom skrattat, ömsom gråtit till berättelser och historier om settrarna och deras otroligt godmodiga natur och framfart utomhus. Så nu kan jag med gott samvete säga som en vän gav mig rådet: SKIT I VAD ALLA TYCKARE TYCKER! Och det gör jag nu..Det är ingen annan som varken ska betala för, leva med eller aktiver o lära min framtida hund än jag.

Nu håller jag tummar och tår för att de tilltänkta föräldrarna lyckats "få till det"..nu när jag verkar ha haft turen att hitta de rätta linjerna förenat med en otroligt seriös och tillmötesgående uppfödare. För er som gillar detta med hundar kan jag rekomendera att gå in på www.minminlight.se samt www.dublinerann.com
varifrån båda två stammar. Där fins gott om underbara bilder på Irländare.

Nu ska jag samla kraft till att hänga tvätt och fundera på vad som kan tänkas inmundigas till fredagsmys ensam som jag är. Med lite tur kommer Storebror och Dennis på helgvisit..här börjar kännas lite tomt.

TREVLIG HELG önskar jag Alla- Hundälskare eller Ej.

Människans bästa vän!

Detta är vad som håller mitt huvud ovanför vattenytan dessa dagar. Har ni någonsin sett något så (ARBETSKRÄVANDE!) bedårande?

Nu ska jag lägga mig och blunda..och drömma om bäbisar som denna. =)

Bild från dublinerann.com

Kvävas...

Igår damp det ned. Ett tjusigt ark med Lunds unviversitets sigill med fint typsnitt, stämplar och "överstedekanus" (eller någon annan obegriplig titel) underskrift. Två år sen de där enormt tjocka, tunga dörrarna som man måste vara två för att orka dra upp på de gamla majestätiska universitetsbygnaderna i Lundagård smällde igen bakom mig för sista gången..och igår damp pappret ner i brevlådan. (Ingen kan ju anklaga mig för att vara den snabbaste när det kommer till att fixa den där administrativa delen i mitt liv) Nu ligger det på köksbordet; i sitt fina kuvärt. Det kändes inte så speciellt märkvärdigt alls. Tills jag såg på det i siffror; Den där pappersbiten (diplomet) har kostat mig strax över 300 000!

300 000! Hur många gånger i livet kommer jag att köpa ett till papper för 300 000? Tyvärr inte många...Missuppfatta mig rätt. Skulle det vara ekonomiskt möjligt. Alltså skulle CSN-reglementet vara lite generösare och tillåta mig skulle jag gladeligen leva på ynka 7000 kr i månaden varav 4000 går till hyra resten av livet för att fortsätta slita i de där blytunga dörrarna, sitta på det ena seminariet efter det andra ledda av några av Sveriges och Nordens främsta forskare och skriva uppsatser på löpande band. Jag förstår nu att det faktum att min universitetsutbildning tog mig närmare 7 år inte alls var något misstag. Jag fullkomligt älskade ju det! Jag stimulerades, frossade, analyserade, presterade och kände Lundaandan dunka mig i ryggen varje gång professorn stämplade G i pappersdokumenten.

Nu ligger mitt diplom på köksbordet. Och varje gång jag passerar och ens kastar minsta lilla blicka mot det så fullkomligt skriker det inom mig. Jag lever i en öken. Jag har ingen intelligensstimulerande, analyskrävande, IQ-byggar miljö runt omkring mig. Och diplomet tittar liksom lite visset på mig...ifrågasättande, krävande, pockande och jag är snart rädd att det slänger sig på mig och försöker strypa mig tills jag lovar att dra (för er som undrar, detta är en bildlig beskrivning..jag har inte blivit helt rubbad..än). Att packa väskan och slänga in handduken och låta hjärncellerna växa igen istället för att bli tvingad av mindre begåvade att gömma dem varje dag.

Min Lundell skriker inom mig. Jag vill ha det där lilla huset...på den där lilla platsen..där katterna kan springa fritt hela de ljumma nätterna...där hunden kan följa mig till badbryggan varje morgon...därifrån jag kan ta bilen till Lundagård och läsa en kurs eller två för hjärnans skull..där jag kan sätta mig på Ramklindts och analysera..där jag bara behöver ett bord och en dator som jag kan skriva skriva och skriva på.

Solen skiner utanför mitt fönster och det är oförskämt vackert ute..
Och jag håller på att kvävas...

This is my life!

I flera år har jag ojjat mig över det ena spektaklet värre än det andra..Och i år, när jag helt tappat hoppet och konstant deklarerat att jag inte ens tänker titta på eländet så händer det:
Inga avlagda gamla 80-tals letf owers, inga flickidoler som knappt kan ta en ton om de inte har en massa dunka dunka som överröstar deras sk. sång, inga förryckta skäggiga Möllan hippies med Jesus komplex. Utan så naket som det ommöjligt kan bli i Schlagersammanhang röjer hon golvet med de andra.
Jag struntar fullkomligt i hur hon placerar sig i Oslo...
För änligen! En låt att rysa till!

Soppatorsk...

I dessa dagar, när åtminstone livet börjar göra sig påmint återigen genom solsken, plusgrader och regndroppar på fönsterrutorna så är det totalt stop. Det blir liksom inget av. Konstruktiv är inte ens stavbart i mitt hjärnkontor i dessa dagar.

Det känns mest som att det pyser ut små rökmoln ur öronen då och då pga alla de felkopplingar och kortslutningar som orsakar totalt kaos där uppe. Och i ett enda sannisorium irrar allt runt som i ett garnnystan av 1000 lösa trådar; Lägenhet? hus? kök? sovrum? hund? katt? jobb? utbildning? bil? flytta? stanna? bromsa? gasa? resa? stanna hemma?

Min kära L sa en gång en liten klumpig fras som i sin tur sårade en annan vän: det där om att nöja sig med mindre..och Ja! Jag håller med! Varför kunde jag aldrig bara suttit på röven, aldrig dragit iväg och bytt landsända, tagit första bästa "slippa använda hjärnverksamheten-jobb" blivit kär i den där killen som blivit grå av alla gånger han skådats i skolkorridoren under grundskolan. Han som gör livet så förutsägbart att det aldrig kommer några O-eller trevliga överraskningar. Köpt ett hus i trakterna, tillverkat en unge eller två, handlat fredagsmys på ICA efter jobbet och sett Let´s Dance på fredagkväll och bara varit nöjd?!

Näe..det var väl inte min lott i livet..Nu har jag iaf hittat köket jag vill ha

..i kanske ett dygn till..
..med lite tur...

Kommetarer

Blogspot verkar äta upp en del av mina kommentarer:

A- Du är en kämpe med lill grisen! =) Man ska aldrig tappa hoppet, Rom bygdes ju inte på en dag...oavsett Cesar Milan..hihi. Stor kram till dig.

M- Jag nås på gabbi36@hotmail.com. Skicka dina kontaktuppgifter dit eller lämna dina egna.

MVH/G

RESA SÄLJES!

Är du eller någon du känner sugen på en resa till Göteborg (från Luleå)? Kanske en weekend till Sveriges framsida? =)

Har en flygbiljett till salu; LLA-GBG Torsdag 4/3 kl. 09.30 med ankomst 11.15. Direktflyt med Cityairline utan stop (biljetten är också ombokningsbar och går alltså att flytta till ett senare tillfälle om så önskas)

I så fall går det bra att lämna en kommentar här så kontaktar jag er!

Gurun!

Kombinationen bokrea och funderingar på det här med hundras (särskilt i kombination med katter) gjorde att jag genast slog till och köpte; Cesar och hans hundar av Cesar Millan. Han är säkert bekant för er också, och kanske ni precis som jag själv kan sitta vid tv:n i timmar och förundras över hans ledarförmåga och kunskaper när det kommer till djur i allmänhet och hundar i synnerhet. Jag kan lova att det är en bok som ALLA hundägare eller alla som funderar på att skaffa hund borde läsa och lära av.

Här instruerar Cesar om hur och varför du exempelvis;
*ALDRIG ska låta hunden gå före dig ut eller in genom ytterdörren.
*Ska blanda hundens mat själv med dina händer.
*Ska vända en del hundar ryggen vid en del tillfällen.
*Ta med en trasa eller tröja som luktar bebis hem från BB innan du kommer hem med ett nyfött tillskott till familjen.
*ska bekymra dig mindre om hår, smycken, utseende och mer om motion.
*ALLTID ska aktivera o motionera hunden innan mat.

Visste du exempelvis att receptet för en lycklig, välmående hund som får leva sitt liv just som en hund och inget annat är;
1. Motion. Minst 50% av hela kakan ska uppfyllas av motion.MINIMUM ÄR 40 MIN 2*/DAG. Detta är alltså minimumnivå!
2. Disciplin. Detta innebär ordning, regler och gränser. Den som hanterar hunden måste vara konsekvent och uthållig med reglerna.
3. Uppskattning. Den sista biten som alltså kommer längst ner i prioritetsordningen. Används av hundföraren som beröm och uppskattning då hunden gjort något bra. Helst utan röstsignal!

Varför är det så viktigt med ordningen? Jo därför att det är i den ordningen som hundens naturliga, medfödda behov är prioriterade. Att ge kärlek först eller bara kärlek är mao ett utmärkt sätt att få en problemhund. Och det behöver man ju inte gå långt för att upptäcka folk som kämpar med. För många tycks det som en överraskning men hunden är naturligtvis ett flockdjur och saknar flocken en konsekvent ledare så tar hunden på sig ledaruppgiften och oftast en mycket olycklig sådan.



Om ni inte tar hans uppgifter på allvar eller ursäktar ert eget agerande med "ja men"..tänk då på att denne man dagligen springer 4 timmar med 10-20 lösa (stora hundar av raserna pittbull, shäfer, rottweiler och dobberman) okopplade BAKOM honom. Hundarna tar inte ett steg förbi sin ledare. Tänk er då att ni försöker göra detsamma med er/era hund/ar och föreställ er var hunden skulle placera sig..bakom er eller långt framför...
Har ni lyckats eller inte?