Soppatorsk...

I dessa dagar, när åtminstone livet börjar göra sig påmint återigen genom solsken, plusgrader och regndroppar på fönsterrutorna så är det totalt stop. Det blir liksom inget av. Konstruktiv är inte ens stavbart i mitt hjärnkontor i dessa dagar.

Det känns mest som att det pyser ut små rökmoln ur öronen då och då pga alla de felkopplingar och kortslutningar som orsakar totalt kaos där uppe. Och i ett enda sannisorium irrar allt runt som i ett garnnystan av 1000 lösa trådar; Lägenhet? hus? kök? sovrum? hund? katt? jobb? utbildning? bil? flytta? stanna? bromsa? gasa? resa? stanna hemma?

Min kära L sa en gång en liten klumpig fras som i sin tur sårade en annan vän: det där om att nöja sig med mindre..och Ja! Jag håller med! Varför kunde jag aldrig bara suttit på röven, aldrig dragit iväg och bytt landsända, tagit första bästa "slippa använda hjärnverksamheten-jobb" blivit kär i den där killen som blivit grå av alla gånger han skådats i skolkorridoren under grundskolan. Han som gör livet så förutsägbart att det aldrig kommer några O-eller trevliga överraskningar. Köpt ett hus i trakterna, tillverkat en unge eller två, handlat fredagsmys på ICA efter jobbet och sett Let´s Dance på fredagkväll och bara varit nöjd?!

Näe..det var väl inte min lott i livet..Nu har jag iaf hittat köket jag vill ha

..i kanske ett dygn till..
..med lite tur...