Happy New Year!

Året 2009 tickar som bäst mot sitt slut...och Nyårsafton står för dörren. Ett år, ett kapitel, ett avslut och en på nytt början. Nyår är alltid något märkvärdigt. Något nostalgiskt, sentimentalt men samtidigt nyfiket, nystart och nya möjligheter.

Året 2009 har för mig inneburit och innehållit så mycket att jag omöjligt kan sumera allt tättvist här.
Året 2009 var året då jag fick mitt livs andra tillsvidareanställning. Året då jag fick min första egna betalda sommarsemester. Året jag flyttade tillbaka till Överkalix efter ett antal år borta. Året jag fick de bästa kollegorna i världen. Året jag blev särbo med 150 mils avstånd till min käre. Året då jag spenderat otaliga timmar på flygplatser och i flygplan. Året då jag flyttade in i hus. Året då Zanzi o Mario kom till mig. 2009 var året då jag förlovade mig. Året då min kära kusin J gifte sig med sin J. Året då jag fick delta på ett Irländskt bröllop live. Och en av de saker jag så här i efterhand är mest stolt över; 2009 är året då jag stod framför 150 gäster som toastmaster (på vingliga ben)och på engelska lyckades genomföra kvällen och till och med få till mitt tal till de nygifta och leverera det så tårarna rann..(tillslut inte bara på släkt och vänner utan nästan på mig själv också).

2009 är året då jag träffat många av Er där ute. Och med er delat massvis med fina stunder. Men också stunder av tårar och sorg. En del av er är nära vänner eller släkt sen förr. Andra av er är nya möten och flera av er, både gamla och nya, Vänner för livet.

För mig går firandet i år i ett relativt lugnets tecken. Jag ska umgås med mina kära föräldrar och goda vänner. Jag önskar er alla en fin trevlig kväll tillsammans med era nära och kära eller på egen hand och framför allt:

ETT GOTT NYTT ÅR!

(Och kom ihåg, lämna aldrig till imorgon att göra det du kan utföra idag. Tiden går fort och en vacker dag kan det vara för sent!)

G

Littiäinen en del av min barndom

Det var i ett tunt lager nysnö som Johan Salmi, 74, såg björnspåren.

ÖVERTORNEÅ. Spår efter en ovanligt stor björn. De var mer än två decimeter långa och nästan lika breda. Björnen hade verkligen lufsat fram. Johan såg hur klorna gjort långa repor i snön, som om björnen knappt orkat lyfta tassarna. Och det var mitt i byn.
Johan Salmi ringde Norrländska Socialdemokraten, ifall de skulle vilja ta en bild av björnspåret i byn, för att det var så stort. Men lokalredaktören sade att det är för svårt att ta såna bilder när snön är tunn. Men han skrev en notis i bladet: "Spår av björn i Littiäinen."
Frågan är om man kan kalla Littiäinen en by. Den består av tre-fyra hus vid den infrusna vägen mellan Hedenäset och Vitvattnet, i den västliga taigan: barrskog, myrar, tjärnar, björnland.
Johan Salmi står som "Arb" i telefonkatalogen, Övertorneådelen. "Arb" för arbetare. Han har varit arbetare i hela sitt liv, vägarbetare, järnvägsarbetare, skogsarbetare. Han skulle i och för sig också kunna kalla sig hemmansägare, det är rätt många i byarna omkring som gör det.
När jag ringer honom frågar han om jag varit där tidigare. Jag drar på svaret. Han säger: Det är bilspår utanför huset och nån med lågskor har stått på dörrtrappen. Jo, det är jag, han var inte hemma först. Men nu kan jag komma ut. Johovisst.
Vi sitter i köket. Det gör man. Vid matbordet. En färdigläst tidning, en påse socker, en klockas tickande, var sitt sus från spisen och kylen. I frysen finns abborre, älg och ren. Johan Salmi har inte ätit köpekött eller köpefisk på 20 år. Det finns tre matvaror, säger han, som man aldrig tröttnar på:
- Det är abborre, lingon och hårt bröd.
Det finns en stämning i såna här kök som kan få en att säga helt banala saker utan ängslan för att bli nitad. Så jag säger att här är långt från Stockholm. Johan Salmi säger att han nog varit i Stockholm. Han har gjort den norrbottniske arbetarens långa runda i Sverige, jobbat sig fram där jobb erbjudits.
- Jag säger som finnen sa om Stockholm, säger han, nog äre fint och grant, men det är bra avsides.
Han har många norrbottningars syn på makthavarna i huvudstaden.
- De tar skogen, malmen och elkraften från oss och ger oss bidrag tillbaka. Det är vad vi får som ersättning, det kallas bidrag.
Johan Salmi återvände från sin svenska runda till Littiäinen utan att tveka en sekund. Till jakten och fisket och skogen, som är en helt annan värld bara tio meter in från bilvägen.
- Vad skulle de göra i Kiruna om de inte hade fisket, jakten och skotrarna? säger Johan Salmi.
Han talar om unga män, i alla fall om män, det hör jag. Och den aning om en insikt jag får handlar om män, man sedan många tusen år, liksom avlutade män, rena virket.
Hur långt är det från Littiäinen till mjältbrandsbreven i New York och Washington? Johan Salmi säger att det är så långt att ingen känner ängslan.
- De skulle knappt komma på tanken att utrota oss, säger han, så få som vi är och glesa här uppe.
I Tornedalens jordbrukstrakter finns gott om centerpartister. Så finns sossar och vänstern, förstås. Och nu finns Lars Törnman från Kiruna.
- Jag tycker det är bra att han säger ifrån, tycker Johan Salmi. Jag tror nog jag ska rösta på honom. Och det kan bli många fler. För på alla möten måste det till att någon säger nåt. Även om det är fel, så är det nödvändigt att någon säger nåt. Annars stelnar allt och förändras ingenting.

Döm av min förvåning när jag mer eller mindre av en slump sprang på denna artikel/krönika på webben och fann att den faktiskt publicerats av en journalist i Expressen 2001. För er som inte vet vad eller var Littiäinen är eller ligger ska jag genast upplysa er. Precis som det står i artikeln så är Littiäinen en så liten by att man idag knappast ens längre kan kalla den by. Vid en stor vacker sjö ligger några gamla gamla hus längs med en liten grusväg mellan skogen och vattnet och det är den vackraste tystaste plats på denna jord.

Mitt i ingenstans finns en liten plats så orörd och stilla mitt i innersta Tornedalen närmare bestämt i närheten av Hedenäset..eller med Haparanda som närmsta större ort. Där föddes min mamma, i farbror Alvars hus och där växte hon och hennes syskon upp med morfar Oskar och mormor Ellie. Utan några gatlysen, bilar, asfalterade trotoarer, daghem eller skolor på mils avstånd. Och det är där som jag spenderat otaliga barndoms somrar, sport och påsklov, jullov och helger. Och så här i jul- och nyårstider kommer jag alltid att tänka på en del av de dagarna. Vackra minnen och härliga stunder som jag fått tillsammans med släkten i Littiäinen.

Tyvärr försvann min älskade morfar Oskar redan när jag var 6 år. Trots att jag inte var gammal då så minns jag honom klarare än många andra personer som vandrat in och ut genom livet. Min morfar var en sann Man av Tornedalen. Den snällaste, vänligaste, plikttrognaste själ på denna jord. Ingen idag kan ens föreställa sig det arbete han utförde med sina bara nävar 6 dagar i veckan mitt i mörkaste skogen. Hans ödmjukhet och principfasthet, hans övertygelse om livet kan än idag slå emot mig lika glasklar som om han stod framför mig. Med ett enda ord kunde morfar deklarera en åsikt eller uppfattning rörande ting som för andra människor skulle ta en hel monolog att säga ingenting om. Min älskade morfar har jag saknat varje dag.

Nu finns han inte kvar. Och kvar av alla de små krökryggade gubbarna som brukade komma hem till honom, klä av sig alla kläder o lägga dem i stora högar på hans kökssoffa när jag var barn för att sedan gå ner i källaren och bada vedeldad bastu tillsammans finns det bara en. Han bor kvar i byn fortfarande. Och så "Jossa" då..som finns med i artikeln..men han var ännu då för ung för bastubadandet. Men Littiäinen står kvar. Morfars hus står kvar. Nu med min moster i. Och där har jag och kusinerna värmt oss på varm Oboy fler än ett jullov. I svartaste decemberkvällen åkte vi runt runt, på ängar, isen och fastnade i diken och snår...med kusin Jan som skoterförare och jag och min kusin Johanna inbäddade på gransläden bakom..just i dessa mellandagar för vad som nu börjar vara ganska många år sen.

Inte hade vi en tanke på biosalonger, x-boxar, laptopar, mobiltelefoner, mellandagsreor, playstations, dataspel eller annat som dagens barn fullproppar sina jullov med. Och jag vill inte påstå att allt var bättre förr. Men jag är alldeles alldeles säker på att om jag här kunnat visa er de bilder jag har på våra rödrosiga kinder, våra stora flin och våra pigga glansiga ögon så strålar vi en glädje och lycka som ett barn idag vars upplevelser sträcker sig till en animerad värld aldrig ens får smaka på.

Och visst var den där björnen även de åren. När vi lekte vid stranden passerade björnen på vägen ca 50 meter ifrån oss. Och kvar är den garanterat än tillsammans med svalorna, räven, älgarna och svanarna vi alltid träffade på.

Som sagt, jag önskar så att jag besatt en scanner just nu..för att kunna visa er lite bilder. Men tills dess får ni försöka föreställa er...
...mitt älskade Littiäinen.

Mellandagar

Idag är den första av mellandagar...och jag ska välvilligt erkänna att det passar mig mycket bra! Juafton, juldagen och annandagen passerar alltid så snabbt. Det är så mycket som ska göras, hinnas och av tradition ska firas så dagarna tenderar att bli nog så uppbokade i mitt tycke..När mellandagarna sedan kommer så blir det åtminstone i mitt liv mer frihet att varva ner och ta dagen som den kommer. Ja lite friare helt enkelt. (Dessvärre jobbar jag alla utav dem utom idag så just i år känns det inte så fria och sköna som de brukar)

Lite stress blev det ju faktiskt ändå så där innan aftonen men det har varit en mycket mysig jul som oftast. Sedan 30 år firar min familj i föräldrarnas hus och så har vi gjort även i år. Alla syskon, syskonbarn och respektive. Kalleanka, glöggmys, julbord, tomten, klappar och alldeles för mycket go fika och choklad. =) Juldagen var det dags för både julmiddag hemma hos mig, firande av Storebrors födelsedag och lite party med vänner och bekanta. Annandagen gick för första gången på flera år dessvärre mer i trötthetens tecken pga nattliga eskapader men bjöd dock på bastubad och fikastund hos mor o far och mysig kvällsmiddag här hemma bara jag & H innan vi somnade framför nattfilmen bland chokladkartonger.

Tänkte bjuda er på några juliga bilder från min jul och mitt hus innan jag ställer mig vid spisen igen. Magen kurrar alldeles för mycket för att det ska bli något av konstruktivt bloggande upptäckte jag plötsligt. =) Dan före dan klädde vi som omnämnt granen. Och för alla som ev. undrar. Ja den är riktig! Skulle aldrig få för mig att inta ngn plastig varelse (då jag inte heller lider av någon allergi) och NEJ NEJ och åter NEJ alla granar är INTE drabbade av svamp eller annan sjuka. Denna hämtade Paps och Storebror till oss och lyser så mysigt och doftar underbart i mitt kök. Hellst vill jag inte behöva köpa en heller och har hittils haft den stora fördelen att få hjälp med huggning och hemtransport av en vild, i mitt tycke ser de man kan köpa för konstgjorda ut än de som växer vilt och känns lite mer äkta.

Så här såg det ut hos mamma och pappa på julafton. Deras julgran innan julafton.

Ett enkelt sätt att kombinera hyacinter. Jag tog en gammal adventsljusstake och ställde dem på rad och så i med lite mossa. Då jag trodde att dessa blommor var totalförbjudna när det skulle komma en allergiker köpte jag inga, förrän dan före dan före dan då jag hittade näst intill luktfria. Därav har det fortfarande inte slagit ut..

Det har däremot min vackra Amaryllis. Och Nu har den tom. ännu fler blommor än här på fotot. Oj så vackra dessa blommor är! För varje år blir på något sätt blommor och växter allt viktigare i juldekorerandet för mig. Inte så konstigt kanske..levande varelser är ju alltid vackrare än döda ting.

Avslutningsvis hittade jag några vackra vintervyer som fanns på datorn. Dock tagna när snön knappt täckte marken och det därför ser lite sparsamt vitt ut. Nu har vi betydligt mer av den vita varan. Tycker dock att vintersolen är så vacker på dessa bilder från min tomt att jag bjuder på dem ändå. Tänk att nu går vi bara mot ljusare tider! =)

Som sagt..magen kurrar och det är dags för mig att svänga ihop något i köket.

Till er Alla önskar jag en God Fortsättning så länge!

KRAM
G

GOD JUL

I julrush och med en massa förberedelser avklarade har jag inte haft tid att uppdatera eller visa er de utlovade bilderna. Det har pysslats, pyntats, fixats, kockats och slagits in alla julklappar. Igår somnade vi sött efter uppesittarkvällen som små grisar i mitt hus.

Dopparedagen är här och jag vill passa på att önska Er Alla

En Riktigt God Jul!

Ta vara på varandra och tänd många ljus, vila och må gott!

Många kramar till Er Alla.

G

Dan före dan

God kväll Kära Ni!

Dan före dan före dan är redan här och i dessa dagar går det undan. I affärer likväl som på gator och torg, på motorvägar och i de flesta hem. Jag har faktiskt varit otroligt förutseende och också lyckas sprida tanken om planering vidare. I år är det ovanligt välorganiserat både hemma hos mig och i huset där hela familjen som traditionen bjuder firar julafton. Och ändå är det en hel dag kvar. Nåja nu ska jag inte slå mig förmätet på bröstet för hips vips så händer något som raserar all frid jag inbillar mig kommer vankas..

Gårdagen innebar en resa 10 mil söderut tur och retur i totalt snökaos. Uppe kring mina trakter var det ingen fara men i stan söderut var det inte roligt att ta sig fram. Än mindre var det alls trevligt att trängas och köa bakom långtradare och snörök i timmar. Både dit och hem kom vi välbehållna i alla fall och nu behövs endast några sista saker från affären imorgon, allt annat är klart. =)

Idag kom mitt sista inredningspaket inför julen neddimpandes från Nordljus. Och vilka vackra saker eller vad säger ni om dessa?

Små söta hjärtan i silver till granen.

Och såna här kulor till granen

Och kronan på verket..

De efterläntade hyacinterna är också inhandlade och komponerade. Jansson är färdig och likaså revbensspjällen a la Ernst som H som bäst tar omhand. Imorgon ska skinkan och mimosasalladen tillredas tillsammans med lite övrig mummsig mat. Och på kvällen kommer bror med son och så ska vi tillsammans klä granen, ställa fram gottebordet och ta en varm go glögg och uppesitta! =) Fler bilder på detta kommer.

Nu vill jag bara önska Er alla en trevlig Kväll!

G

Recept på Saffranskaka

Färdigt på: 45 min

Ingredienser

Till 1 kaka:

3 st ekologiska ägg

2.5 dl strösocker

1 tsk vaniljsocker

50 g smör

1 dl mjölk0.

0.5 g saffran

1 msk ljus rom

3.5 dl vetemjöl

2 tsk bakpulver

1 nypa salt

smör och kokosflingor till formen

florsocker till pudring av kakan

Gör så här
1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Vispa ägg, strösocker och vaniljsocker vitt och riktigt pösigt.
3. Smält smöret tillsammans med saffran, rör i mjölk och rom, blanda det med äggsmeten.
4. Blanda vetemjöl, bakpulver och salt och vänd försiktigt ner det i smeten.
5. Smöra och bröa en sockerkaksform med smör och kokosflingor. Fyll med smeten.
6. Grädda kakan i mitten av ugnen i 25-30 minuter. Prova med en sticka, den ska inte vara kladdig.
7. Låt kakan svalna något och stjälp sedan upp den på en tallrik eller ett brödgaller. Pudra över florsocker vid servering.

Mitt eget tips!

Du vet väl att för att kakan inte ska bli torr ska du bevara sockerkaksformen på kakan som lock efter du stjälpt upp den. På så sätt bevaras ångan och fuktar kakan.

Trevlig 4:e advent!

G

Julen närmar sig

Så har vi kommit till veckan före veckan då mycket skall fixas och donas med runt om i vårt avlånga land. Eftersom min långledighet bjöd på mycket egen tid så har jag pysslat på och donat med ett och anat för att faktiskt försöka undvika julstressen nästa vecka.

I måndags damp Storebror med son ner och levererade en av mina efterlängtade köp från Jultidningarna. Och det visade sig vara precis en sådan bok jag föräntat mig. Inspiration till tusen och ett och annat fyndigt recept på både ätbara saker och annat småpyssel.

Och jag satte genast igång att studera...och bestämde mig snabbt för att fixa julknäcken a la Ernst denna gång. I micron 10-12 min. En variant fullspäckad med nötter men eftersom det finns de som är dödligt allergiska gjorde jag också en mer traditionell variant med bara mandel. Måste erkänna att jag alltid ställt mig mycket skeptisk till microvarianter av matlagning. Men dessa blev alldeles perfekta. Smakar precis som spiskokt knäck men är så mycket enklare att laga och dessutom följde jag Ernst råd och skippade knäckformarna till fördel för brytbitar! Att rekommendera! =)

Och visst är det mysigt när man väl varvar ner och tar sig tid att julpyssla i lugn och ro? Inte för att man måste utan för att det är roligt och julstämningsskapande. Brorsonen lyste upp som en lykta i mörkret och likt alla barn måste han ju bara provsmaka en, två och tre gånger. Det är så härligt att få ha andras barn omkring sig till låns när man själv inte har några små..för att få se det där speciellt tindrandet i ögonen så fort det vankas julmys.

Så här smaskigt blev det!

Min mamma som jobbat som lärare i kommunen i 40 år la i tisdags pekpinnen på hyllan för gott, ställde undan skolväskan och gick i pension. Det innebar extra tidigt jullov för henne i år och därför tog vi oss tid för ett gemensamt julbak i onsdags. Så i tidig iskall (termometern visade på -27.9 hemma hos mig) morgonstund åkte jag hem till mamma och pappa fullproppad med recept och ingredienser. Mamma slängde ihop fler lussekatter och bullar och jag följde återigen Ernst råd om gudomliga kanelhjärtan...gudomliga blev dem också...efter stor frustration med degen...men det var det värt. Sen gav jag mig i kast med Leilas underbara Saffranskaka...och äntligen kom min Rom från Brasilien väl till pass. Och sicken kaka sen...Bilden ovan är tagen från recept.nu men jag vill påstå att min blev precis lika vacker....och Sicken smak! Då följde jag också hennes instruktioner slaviskt..hihi

De senaste två dagarna har jag återgått till jobbet och har också hunnit avverka ett glöggmingel helt oplanerandes för mig och kollegan igårkväll. Dessutom hann jag nästan handla klart alla julklappar idag innan jag gick på passet och kände mig mer än nöjd över min effektiva shopping!

Nu vankas det en glögg och lite mer funderingar..föränringarnas vindar blåser..men först som sagt den där glöggen.

Ha en fin kväll och en trevlig lördag Alla Ni!

KRAMAR/G

Kackel i Hönsgården

Fick precis lite intressant information om vad jag tydligen skriver om och vad som jag själv uppenbarligen har missat händer i mitt liv.

Enligt rykten om cirkulerar, tom. i den närmsta kretsen så har jag tydligen inte bara blivit bjuden på en fin födelsedagspresent av min KUSIN J som jag skrev om i mitt inlägg nedan "Fairytale of New York" utan jag har till och med den stora lyckan att ha fått en resa av ingen mindre än min fd. sambo H (en muta dessutom!!!!). Märkligt att ingen av oss berörda vet om att så är fallet.

Men ni andra som VET SÅ MYCKET om mig, mitt liv och mina presenter får gärna skriva en rad och berätta om det. Eller kanske vill ni inte dela med er av era antaganden till mig utan hellre sprider dem löst omkring er..eftersom jag inte har fått en enda förfrågan om vem som bjudit mig eller i vilket syfte här i min blogg. Ni som skrivit fina gratulationer behöver inte känna er träffade då jag vet att Ni inte har något med personen som meddelat mig ryktet att göra.

Så vem Ni än är som kacklar runt; Familj, vänner, bekanta eller obekanta. Fortsätt gärna att KACKLA men tänk på att Det oftast kommer fram. Och ni har med detta inte spridit ett dugg värme, kärlek eller omtanke för mig som person eller gjort något för att underlätta en redan tuff tid i mitt liv.

Tack så mycket!
G

Midvinterkyla i Luciatider

God morgon kära Ni! Egentligen börjar dagen ta form av eftermiddag men eftersom jag är långledig (me like!) och inte hade någon brådska i säng igårkväll så har jag tagit sovmorgon. Så länge mina kära fyrbenta små vänner tillät mig vill säga..innan Mario fick nog av att vänta på att få ta sin sedvanliga morgonrunda runt huset. Hörde han gå lös på div. saker han vet att han INTE får röra men slog dövörat till. Ända fram tills han gav sig på min fina vita tomte jag fick i julklapp för några år sedan..den är bannlyst för honom..och när han ska vara en riktig "finne i r*ven" beger han sig till den och puffar och sliter i den..så det var inte annat för mig än att kravla mig ur sängen..raka spåret till ytterdörren och slå upp den för att känna -15 grader isande kyla stryka sig mot bara ben...brrrr...Det har åtminstone blivit varmare med tanke på gårdagens -22 hos mig...

Helgen som gått har minst sagt varit späckad. Tredje advent, Lucia som innebär att min brorsdotter Isabelle redan hunnit bli 14 år!!!!, besök från södern mm mm. Har hållit oss hemma och vridit och vänt på livet i största allmänhet och känslostormar i synnerhet. Fixat och donat med lite smågranar, griljering av årets första julskinka, provsmakat årets första glögg, inhandlat lite julklappar till småfolket samt mina efterlängtade Gore Tex kängor...(nu j-lar ska det vandras) och tänt en massa ljus. Har också shoppat loss på julgranstillbehör så nu är väntan spänd på vad pappa ska komma med från skogen. Som ni ser tänker jag alltså inte sätta mig på första bästa flygstol..utan stanna kvar här med en varm glögg i handen och titta på min julgran. =) Idag insåg jag dessutom hur kort det är kvar till julafton..och panikslagen som jag nästintill blev fick jag göra en online-shopping för att försöka stilla samvetet över att jag hittils köpt NOLL julklappar (jag hade ju nämligen inte tänkt köpa några heller). Tur att det existerar expressleverans! =)

För övrigt börjar väl jag vara redo för jul och mys med familj och vänner. Har ju som sagt ledig fram till torsdagkväll och iom att mina projekt här hemma för stunden är klara tänkte jag mig på lite julbak imorgon. Pynt och jox är fixat klart. Här ovan syns en bild på min absoluta favorit. Min stora vita stjärna som följt mig sen åren i Lund. Men den hänger fortf med och pryder sin plats i mitt kök..som går i vitt som ni ser (men med lite röda detaljer iaf så storebror, Sis och Paps håller sig på mattan..tänk att jag ska ha en sån stor familj och alla naturligtvis likt mig själv måste lägga sig i allt..tom. färgen på gardinerna hos varandra..haha) Mer vitt har det som jag nämnt ovan.

Här syns en del av min hall som jag utlovat(den minsta delen som även den varit alldeles vinröd med bård i mitten som sagt). Som min käre far har slitit och slitit. Och så kom ju den där målaren som jag inte ens visste om att jag hade i släkten och dessutom ville han ju knappt ha betalt..så gissa om jag är nöjd!? =)

Och här står också min stora favorittomte som Mario envetet ger sig på och tuktar. Den har fått byta plats tre gånger i år för att han inte kan hålla tassar och tänder i styr. =)

Så här ser min murstock ut (som än idag fungerar trots alla år huset har på nacken). Idag är den framtagen, påputsad och vitmålad. För ett år sedan hängde här köksfläkt och skåp. Framför denna står nu min kamin och sprakar i köket och detta har min duktiga pappa och Storebror fixat (med viss assistans av bla. den yngre storebrodern).

Avslutningsvis bjuder jag på några vackra midvinterfoton tagna från min gård. I skrivande stund har jag som vanligt smågäster fulla tomten. Och som bäst kilar inte bara en utan nu också två ekorrkompisar upp och ner och om varandra för att mummsa på en massa gotta. Ni är ju några som fått ta del av historien om dessa söta varelser och jag kan fortfarande stå i timmar och studera dem...

Så här vackert lyser solen på trädtopparna..och det knarrar ljuvligt under fötterna. Häromdagen när vi tog oss en liten promenad längre in i skogen upptäckte vi dessutom spåren efter ytterligare tassar som tydligen stryker på min lilla skogsväg om natten. Jag är ingen djurexpert men av google att döma har jag Lodjur eller Mårdhund inpå knuten. Numer är det rätt spännande att gå ut och ställa sig utanför ytterdörren mitt i natten när det är som svartast och alldeles knäpptyst..och som jag alltid sagt...fler än en gång har jag känt mig så iaktagen där jag stått...fast jag aldrig kunnat iakta tillbaka pga mörkret.

I natt hörde jag räven på ängen en bit bort återigen..skällande utan att jag kunde se den...men det gör ingenting..jag vet om att den finns där och aldrig aldrig behöver jag känna mig ensamen här!

Nu är det dags för lite frukost och ikväll blir det middag hos kära Syster.

Ha en fin dag.

KRAM
G

Fairytale of NEW YORK!

Jag kan knappt fatta själv att det jag nu knapprar ner är sant. Jag har förvisso satt mig på ett flyg med väskan packad mer än en gång, besökt andra världsdelar än vår egen och allt som oftast hellre lagt hela löner på utlandsresor än på kläder och jox men på senaste åren har det dock blivit betydligt mer sällan.

Dock har jag ALLTID ALLTID ALLTID drömt om USA och New York..inte bara som ett resmål utan som min egen bostadsadress. Jag har på något sätt känt att bara namnet på staden gör mig helt knäsvag. Och många är de gånger jag bannat att jag inte drog över direkt efter gymnasiet..ja ni vet..man ångrar aldrig det man gjort bara det man inte gjorde...

Hursom...härom dagen kom en "liten" för tidig födelsedagspresent.

EN RESA TILL NEW YORK!!!!

Jag vill skratta, skrika, hoppa i sängen, rulla mig på golvet och springa naken i snön.

YES YES YES!

Och jag känner faktiskt på mig..att detta betyder något..jag har alltid vetat där långt inom mig..

MEN JUST NU ÄR DETTA BARA SÅ SJUUUUUKT ROLIGT!

I övrigt tillönskas en trevlig helg!

G

Gabriellas Hus

Så här i förkylningstider då rastlösheten slår till och jag vägrar ligga still hela tiden tänkte jag i eftermiddags äntligen ta fram kameran, låna usb-sladd och bjuda er på några bilder från mitt hem. Men så hade inte bara sladden sagt upp sig utan så även batterierna i kameran. =( Så tyvärr blev det inga nytagna bilder på hallen, julpyssel mm som jag tänkt bjuda på. Jag lovar att det ska fixas inom kort! =)

Däremot slog det mig att det ju ganska korkat är av mig, med tanke på vad jag döpt min blogg till och vad jag en gång också ämnade skriva om inte ens ha visat en bild på "Gabriellas hus" (som sagt virrig är jag). En och annan av er vet ju faktiskt inte hur jag bor slog det mig. =) Bilden ovan är tagen i våras och underbara maj när björkarna vid min infart precis håller på och slå ut. Detta är alltså huset jag bor i på bilden ovan (och för er som känner till Överkalix ligger det precis ovanför Kalixälven passerandes Nybyn).

Och så här ser det ut tvärs över tomten. Kalixälven flyter stillsamt förbi och inbjuder till så väl härliga ispromenader (som på bilden nedan) och skidåkning på vintern som fantastiskt svalkande dopp sommartid.

Här har vi juninattens solsken vid midnatt. Jag står på byavägen framför mitt hus och beundrar sommarnattens magiska sken.

Här ser vi min systerdotter och min allra bästa Lisa (tror vi förresten hängt i vått och tårrt i över 20 år nu) på min altan. Ett helt tjejgäng var vi som firade att vi fick semester precis på samma dag i juli. Baktill syns mitt gamla "hebre" som stått här nästintill lika länge sen huset. Jättegammalt och mysigt med loft. Tänkte precis avsluta med några ljuvliga bilder från bastuflotten som tog oss ut på älven vid midnatt denna kväll. Men blogger blev envist och nu går det inte att ladda fler bilder.

Håll till godo så länge.

Nu ska jag dricke lite julmust och titta efter i jullådan om jag glömt ngn liten nisse som kan få komma fram. =)

Ni som lämnar kommentarer. TACK så jätte mycket. Jag blir lika glad alltid. Till er som lämnar er bloggadress svarar jag allt som oftast i era egna bloggar men om ni inte har en blogg eller lämnar adressen svarar jag under era kommentarer. =)

Ha en riktigt skön kväll!

G

Tävling igen hos Snövita Drömmar!

Men den här gången är det bråttom, tävlingen avslutas nämligen imorgon den 9/12!

Säkert vill du precis som jag vara med och tävla om denna fina julstrumpa. Gå in på www.snovitadrommar.blogspot.com och följ instruktionerna.

Lycka till!

Liten klagovisa

Näsan är täppt, halsen värker och lungorna känns mer eller mindre urhostade, febertermometern pendlar upp och ner förbi feberstrecket som den verkar behaga. Fortfarande riktigt slokig alltså. Vissa stunder är jag så där pigg att jag inte bara kan ligga ner rakt av. Blir alldeles för rastlös men så fort jag gör något, minsta lilla så flåsar jag värre än en otränad flodhäst som ska på långpromenad. Inte mycket att göra än att försöka hålla mig i stillhet...har så mycket jag skulle vilja fylla dagarna med just nu för att hålla tankar och grubblerande i schack..men istället får jag försöka vara så passiv som möjligt.

Dessutom gjorde jag en mindre trevlig upptäckt igår förmiddag. Jobbade ju natt och gick till jobbet i lördags med feber. Tog inte tempen förrän vid 17.00 och eftersom det inte förekommer mycket till vikarieplanering på vårat bygge kände jag att samvetet tog emot för att ringa så sent innan jobb och säga att jag inte kommer. Så jag dopade med alvedon och rullade in. Var helt slut efter en febersvettig natt igår morses och orkade mig knappt ner och upp i trapphusen för att spärra upp dörrarna. Åker hem och släpper ut katten, släpper in honom igen ett tag efteråt och ger dem mat. Några minuter senare hör jag att det jamar igen. Utanför dörren...Och mycket riktigt katten satt utanför dörren och väntade. Inget konstigt med det kan ju tyckas. Om det inte vore för att jag HELT SÄKERT VET att jag INTE släppt ut honom. Eftersom detta hänt ett par gånger innan, jag har gått ut och då mötts lika överraskad varje gång av katten, eller så har han suttit och jamat bakom dörren och jag varje gång konstaterat att hur tusan har han kommit ut, jag har då inte släppt ut honom och detta nu börjar upprepa sig allt oftare måste detta bara ha en förklaring. En gång är ingen gång och han kan ju hinna slinka mellan i dörren eller att jag satt ut han en gång el två utan att tänka på det. Men INTE så här ofta. Troligare är att det finns ett hål i huset ngnstans..och leta gjorde jag..samtidigt som jag högt gormade att nu ska detta minsann utredas (näst intill spöklikt som jag tyckte det hela var). Ringde mor & far som har koll på husets alla öppningar och grejjer och sen till Sis som ju också haft katt när hon bodde här. Svaret blev: Inga öppningar! Med andra ord. Jag släpper alltså tydligen ut katten utan att ha någon som helst aning om det (och jag lovar att jag VET var jag har mina djur i vanliga fall..små bebisar som de är för mig)..och när jag i efterhand upptäcker det finns det INGENTING som gör att jag minns detta. Som om jag skulle träffa en främmande människa på stan som jag ALDRIG sett och denna påstår att jag känner henne. Lika lite vet jag om detta som jag skulle minnas henne. Stressad, splittrad, förvirrad och disträ kan jag vara och har nog en släng av allt lite då och då. Men inte på den här nivån!

Känslan av att veta att jag börjat göra saker jag för mitt liv inte kan minnas är minst sagt panikartad. Som Sis sa; Det finns de som sätter sig i en bil och "kvicknar" till någonstans efter vägen och vet inte var de är på väg. Så jag antar att det är dags att börja se varningstecken. För att vara helt slutkörd. Inte så konstigt kanske med tanke på de senaste årens berg-och dalbana kombinerat med en kandidat samt magisterexamen, heltidsjobb, psykologtester och djupintervjuer, arbete heltid och flytt åt alla håll och kanter för, ett evigt flackande och planerande och längtande mellan GBG och ÖKX för att avslutas med att alla planer som skulle göra allt lugnt o bra igen tog världens skruv och blev största explosionen detta året. Inte underlättar det med ett arbete i total avsaknad av organisation...jag trivs bra men det går åt så mkt energi så ibland slukas vi hela med håret på.

Så därför, ni som eventuellt ringer; min mob. är numera alltid på ljudlöst och jag kollar den då och då för att själv kunna välja vem jag vill ringa upp och prata med. Helt ärligt funderar jag faktiskt på att omvandla alla julplaner och sätta mig i en flygstol ngn dag före jul. Så har jag ju å andra sidan utformat semestern under jul efter andra planer och är inte ledig tillräckligt länge..nåja..vi får se..kanske kan åka nu på direkten?

Avslutningsvis en TREVLIG NYHET; Min hall är nu VIT VIT VIT...och helt färdigmålad. Tyvärr orkar jag inte röjja upp där än men det är UNDERBART att den är klar! =)

Trevlig Måndag.
G

af Ugglas & Ekdahl

Vackra rader i mitt hjärta

Varför slutade vi leka med varann
Varför slutade vi skratta
Du är du och jag är fortfarande jag
Så vad är det då som fattas
Det är på minnena som vi lever
Men snart så har de suddats ut

Så vi blundar
Ja, vi blundar
Vi bara blundar
Fast vi ser
Nånstans finns det, det vi hade, som var bra
Ja, nånstans finns det kvar en plats där vi kan va
Du och jag

Allt jag känner, allt jag älskar och vill se
Är de nötta bilderna med tummar på
Och jag vet, jag vet, jag vet, nån måste börja ge
Ja, börja ge för att kunna fåOch varje gång som jag försöker
Det är då det blir så fel

Så vi blundar
Ja, vi blundar
Vi bara blundar
Men vi ser
Nånstans finns det, det vi hade, som var bra
Ja, nånstans finns det kvar en plats där vi kan va
När vi blundar

Ljug för mig

Hon vill gärna tro att du kommit hit för att stanna
Hon vill gärna tro att du är den du utger dig för
Hon lyssnar till dig, du är varm och förtrolig
Hon lyssnar till dig och vill gärna tro allt hon hör

Men hon tror att det som har makten att föra oss samman
rimmligen också har makten att dra oss isär
Hon tror att allt som kan byggas också en gång ska raseras
ändå håller hon om dig så ömt varje gång du är där

För hon vill bli förd bakom ljuset
Hon vill ha kyssar och smek
Hon säger: Ljug för mig älskling, du vita lögnare, ljug som om allt var en lek
Hon säger: Ljug för mig älskling, du vita lögnare, ljug under kyssar och smek

Då hennes ögon är öppna är mörkret där och fördunklar
Hon tänker vi blundar för ljuset bländare kan ingen se
Så hon sluter sig till att hon aldrig sett något riktigt
Hon sluter sig till att hon inte vet hur något är

Men finns någonting som är ställt bortom rimmliga tvivel
Finns någonting som en blind stackars sate kan hålla för sant
Det finns ingenting som hon blint kan blunda och tro på
Det finns ingenting som föralltid känns likadant

För hon vill bli förd bakom ljuset
Hon vill ha kyssar och smek
Hon säger: Ljug för mig älskling, du vita lögnare, ljug som om allt var en lek
Hon säger: Ljug för mig älskling, du vita lögnare, ljug under kyssar och smek

För hon vill bli kramad och hållen
Hon vill bli vaggad till ro
Hon säger: Ljug för mig älskling, du vita lögnare, ljug för jag vill gärna tro
Hon säger: Ljug för mig älskling, du vita lögnare, ljug för en som vill tro

Ville egentligen bjuda på dessa rader live men då något krånglar får ni texterna...de är så underbara att tårarna rinner på kinden. Av någon underlig anledning förmår jag inte att få in youtube-klipp i denna blogg. Ni som också använder blogspot, vad gör jag för fel eller snarare Hur gör ni?

G

Mera tävlingar

Läste lite bloggar och hamnade som vanligt inne på flera flera tävlingar. Oj vad många det finns. Beundransvärt vilket engagemang bloggare har och vad mycket både fina och dyra saker som lottas ut. Jag hamnade på bloggen

http://www.mittljuvahemikalix.blogspot.com/

och fick där syn på tävlingen om denna fina sak på bildan ovan som lottas ut.

Vill du också vinna så gå in på bloggen och följ instruktionerna! =)

VIT JUL och julen i Radio

Bilden hämtad från www.ltz.se

Kolla vilken ljuvlig bild! Eftersom snön bäddat in min tomt så otroligt vackert och jag inte ännu kan bjuda på en midvinterbild från egen kamera får ni hålla till godo med andra fotografer så länge. =) Denna bild är så härligt midvinter(julig). Så där som vintern och julen för den delen också ska vara för mig. Vackert vackert vitt, frostigt och en gnutta sol med långa skuggor!

Förra julen spenderade jag i södra delarna av vårat land i Väst, närmare bestämt i Göteborg. Redan så här i adventstider kom depressionen krypandes. Visst åkte det fram lite pynt, julskivorna gick på och balkongen kläddes i granris och belysning. Men vad såg jag när jag tittade ut genom fönstret? Jo en grön/brun-leråker till gräsmatta. En svartgrå himmel som bokstavligt talat hällde ner ett surregn mest hela december. Trädens grenar hängde kala och spretande så där som på några riktiga spökträd. Vinden blåste och rev i en så fort man gick utanför dörren och termometern visade på så varmt att alla pölar aldrig skulle ens närmat sig att frysa till is. Så med andra ord, gick jag hela decembermånad i total avsaknad av julkänslor i stämning. När jag sedan tvingades vistas i detta gröngråa mörker var det inte utan att jag fällde en tår på julaftonsmorgonen. Det är den värsta julen jag någonsin haft, och jag lovade mig själv dyrt och heligt att inte spendera fler på liknande sätt.

De flesta som känner mig förstår nog mycket väl varför. Förutom mitt nuvarande X som fortfarande envisas med att inbilla sig att jag skulle välja bort känslan av att befinna sig i känslan som likt bilden ovan ger för fler vintrar i Blöteborg. Västkusten på sommaren är underbar, att besöka, men absolut inte vintertid och inte heller att bo i när boendet ska vara i en bullrig grå förort..så idag har en och annan propp och den sista biten av proppskåpet sprängts i luften. Dessutom har jag råkat på en kraftig förkylning som dessvärre nu börjat anta formen av feber. Ska kolla tempen men är lur på att den visar mer än vanligt.

För er som också gillar julmusik så här i adventstider kan jag tipsa om Julen i Sveriges Radio. Där kan ni välja att lyssna på julmusik i webradio i form av två olika kanaler; Klassisk jul eller Bjällerklang! Där finns också Julradiokalendern samt Ture Sventon från Unga Radioteatern bland annat. Jag som älskar gamla klassiker kommer lyssna på detta mer än en gång när jag sitter och knapprar på burken.

Nu har jag haft allra käraste systeryster på besök och ska försöka svänga förbi mina vänner på Tallvik på lite saffransbullar..men först tempen!

Ha en riktigt fin 2:a advents helg!

Och TACK alla söta ni som lämnar några rader i kommentarsfältet. Det uppskattas!
G

Tiden rusar på i en vit midvinterskrud och det luktar saffran

Tiden rusar på. Som vanligt så fort det blir adventstider, vi ska hinna med dubbelt så mycket som vanligt och mörkret förvandlas till en hel del ljus-och mystider. Absolut inte mig emot! Mamma min har bakat lussekatter och lussebullar. Och det finns väl inte mycket ljuvligare smak och doft med för den delen än den av färska nybakade saffransbröd. Den första söndagen i advent blev därför adventsfika både på lilla konditoriet Brännvalls under julskyltningen med min kära gamla vapendragare genom "vått och tårrt", systeryster och Madde men sedan hemma hos mig också, med mams o paps. Och mammas fika var bäst! =)

Snö har det också äntligen hunnit komma, och det i massor. Träden ser nu ut som på bilden nedan och jag har fått donat lite hemma på gården också. Joxat upp en ljusslinga i en av de snötäckta syrenerna, inhandlat den där julkransen som jag pratat om i år och dar och hängt upp den på dörren. Fixade lite enris i mina emalj-hinkar redan för ett tag sedan då jag blev inspirerad av Petra som skriver en av bloggarna här till höger. Ny dörrmatta blev det på IKEA härom helgen och vips! Min bro blev så mycket mer inbjudande (bro betyder förtsukvist, eller trapp om ni som läser är från de södra delarna av landet och inte förstår vilken bro jag pratar om =)).

Hela Överkalix är idag som ett enda julvykort i midvinterskrud. Frostglittrande snötyngda träd och buskar, klarblåhimmel, lite rosa så där bakom bergen och fullmåne. Jag önskar så att jag kunde fota och visa er bilderna...men tyvärr så har min kära Jösse tuggat av kamerans USB-kabel..och det ska snart inhandlas..tillsammans med motorvärmaren som nu är på inköpslistan som nr 1, det börjar banne mig bli kyligt och bistert att få igång bilen utan värme. Idag bjuder vädergudarna på hela -14. Brrrr...men ack så vackert!

Det första ljuset i advent är tänt och jag måste erkänna att vissa saker känns sådär. På något sätt så blir jag alltid nostalgisk och sentimental kring juletider. Utvärderar och blickar tillbaka över året som gått. Vad jag producerat, åstadkommit och vilka människor som passerat min väg. Minns och memorerar var jag funnits ett år tillbaka? Och jag har lite svårt att ge mig hän julpynt, pyssel och firande. Jag går till jobbet och kommer hem, helt och hållet utsjasad. Som om jag skulle jobbat en månad i sträck när jag i själva verket vart där ett pass. Men saknaden och längtan är den värsta urgröpande känslan jag vet. Den tröttar ut. Och i mitt hjärta är nu så alldeles tomt efter en person..som jag trodde så mycket på...men vars fotspår i mitt liv sakta tvingas blekna. Ni som känner mig vet den långa historien.

Slutligen en enda stor JÄTTE KRAM. Till alla mina kära Kollegor. Varav jag vet att en och annan av er läser mina rader. Jag har sagt det förr men det tåls att sägas igen; NI ÄR GULD VÄRDA! Idag har vi haft en riktigt bra handledning och vi fick i läxa att ta emot och ge beröm och jag vill börja här med alla er (återigen). NI är de bästa jag någonsin haft och jag skulle ibland inte orka ett steg längre med någonting om det inte vore för våra skratt, våran gråt, våra morr, våra diskussioner och för att Ni alltid finns där.

Nu tar jag helg i två dagar och hoppas hoppas hoppas innerligt att hallen är klar innan den här veckan är slut. Jag lovar..det ska komma lite bilder. Och ni som rör er i krokarna får mer än gärna komma och se den live.
KRAM
G