Liten klagovisa

Näsan är täppt, halsen värker och lungorna känns mer eller mindre urhostade, febertermometern pendlar upp och ner förbi feberstrecket som den verkar behaga. Fortfarande riktigt slokig alltså. Vissa stunder är jag så där pigg att jag inte bara kan ligga ner rakt av. Blir alldeles för rastlös men så fort jag gör något, minsta lilla så flåsar jag värre än en otränad flodhäst som ska på långpromenad. Inte mycket att göra än att försöka hålla mig i stillhet...har så mycket jag skulle vilja fylla dagarna med just nu för att hålla tankar och grubblerande i schack..men istället får jag försöka vara så passiv som möjligt.

Dessutom gjorde jag en mindre trevlig upptäckt igår förmiddag. Jobbade ju natt och gick till jobbet i lördags med feber. Tog inte tempen förrän vid 17.00 och eftersom det inte förekommer mycket till vikarieplanering på vårat bygge kände jag att samvetet tog emot för att ringa så sent innan jobb och säga att jag inte kommer. Så jag dopade med alvedon och rullade in. Var helt slut efter en febersvettig natt igår morses och orkade mig knappt ner och upp i trapphusen för att spärra upp dörrarna. Åker hem och släpper ut katten, släpper in honom igen ett tag efteråt och ger dem mat. Några minuter senare hör jag att det jamar igen. Utanför dörren...Och mycket riktigt katten satt utanför dörren och väntade. Inget konstigt med det kan ju tyckas. Om det inte vore för att jag HELT SÄKERT VET att jag INTE släppt ut honom. Eftersom detta hänt ett par gånger innan, jag har gått ut och då mötts lika överraskad varje gång av katten, eller så har han suttit och jamat bakom dörren och jag varje gång konstaterat att hur tusan har han kommit ut, jag har då inte släppt ut honom och detta nu börjar upprepa sig allt oftare måste detta bara ha en förklaring. En gång är ingen gång och han kan ju hinna slinka mellan i dörren eller att jag satt ut han en gång el två utan att tänka på det. Men INTE så här ofta. Troligare är att det finns ett hål i huset ngnstans..och leta gjorde jag..samtidigt som jag högt gormade att nu ska detta minsann utredas (näst intill spöklikt som jag tyckte det hela var). Ringde mor & far som har koll på husets alla öppningar och grejjer och sen till Sis som ju också haft katt när hon bodde här. Svaret blev: Inga öppningar! Med andra ord. Jag släpper alltså tydligen ut katten utan att ha någon som helst aning om det (och jag lovar att jag VET var jag har mina djur i vanliga fall..små bebisar som de är för mig)..och när jag i efterhand upptäcker det finns det INGENTING som gör att jag minns detta. Som om jag skulle träffa en främmande människa på stan som jag ALDRIG sett och denna påstår att jag känner henne. Lika lite vet jag om detta som jag skulle minnas henne. Stressad, splittrad, förvirrad och disträ kan jag vara och har nog en släng av allt lite då och då. Men inte på den här nivån!

Känslan av att veta att jag börjat göra saker jag för mitt liv inte kan minnas är minst sagt panikartad. Som Sis sa; Det finns de som sätter sig i en bil och "kvicknar" till någonstans efter vägen och vet inte var de är på väg. Så jag antar att det är dags att börja se varningstecken. För att vara helt slutkörd. Inte så konstigt kanske med tanke på de senaste årens berg-och dalbana kombinerat med en kandidat samt magisterexamen, heltidsjobb, psykologtester och djupintervjuer, arbete heltid och flytt åt alla håll och kanter för, ett evigt flackande och planerande och längtande mellan GBG och ÖKX för att avslutas med att alla planer som skulle göra allt lugnt o bra igen tog världens skruv och blev största explosionen detta året. Inte underlättar det med ett arbete i total avsaknad av organisation...jag trivs bra men det går åt så mkt energi så ibland slukas vi hela med håret på.

Så därför, ni som eventuellt ringer; min mob. är numera alltid på ljudlöst och jag kollar den då och då för att själv kunna välja vem jag vill ringa upp och prata med. Helt ärligt funderar jag faktiskt på att omvandla alla julplaner och sätta mig i en flygstol ngn dag före jul. Så har jag ju å andra sidan utformat semestern under jul efter andra planer och är inte ledig tillräckligt länge..nåja..vi får se..kanske kan åka nu på direkten?

Avslutningsvis en TREVLIG NYHET; Min hall är nu VIT VIT VIT...och helt färdigmålad. Tyvärr orkar jag inte röjja upp där än men det är UNDERBART att den är klar! =)

Trevlig Måndag.
G