Pompelipossa och julstök

Det är konstiga tider nu.

Mycket är upp och ner, ner och upp..och mer en människa i min närhet tycks ha gått och blivit spritt språngande galen. Börjar stillsamt fundera på om detta tillstånd även börjar innefatta mig själv. Har några nätter i rad nu drömmt mardrömmar..om ingen mindre än min chef. Hon hemsöker mig och river, klöser som en häxa. Ögonen svarta som djupaste brunnar och en mun som bara väser och fräser. Som Pompelipossa representerar hon de mörka krafterna, den onda utsänd av jävulen själv. De vill tillsammans komma åt oss andra..jag i min tur kämpar för brinnande livet..att hon inte ska komma åt min själ. På något vampyrlikt sätt så är det oss godas själar hon livnär sig på. Så fort hon kommer åt den är slaget vunnet..och nu har denna dröm återkommit ett antal nätter. Kanske inte bör göra någon djupare analys av den..kanske har även jag blivit halvgalen åtminstone (kanske talar den sitt eget tydliga språk)?

Dagtid har jag fortfarande försökt lösa vissa livsbryderier, inte kommit så särskillt långt i det uppdraget utan istället vandrat runt i mitt lilla hus och glidit in i bubblan av minnen från lättsamma dagar i forna tider. Öppnat den där resa-dörren på glänt och smakat på tanken av att packa sin väska igen. På något sätt så har den där drömmen dock gjort sig påmind även då..är det rätt att sticka sin kos och låta alla andra stå kvar och slåss för sina själar?

Hade mamma och pappa på besök som vanan trogen härom kvällen då paps fortf håller igång i min hall..fejjarmästare som han är. Samtidigt som han slipar så svetten lackar för brinnande livet ligger katterna som om de skulle sova sig genom en jordbävning i en fåtölj brevid honom. Zanzi hade bara lagt tassen över ögonen så där som om "jag gör det lite mörkare för mig så här"..och så säger mor min; "Ja dessa katter måste vara så trygga och lyckliga som sover sig genom vad som än händer runt om dem i det här huset" Och det har hon nog så rätt i mor min. Vi trivs ju så bra här vi är..nu sover de sött återigen...jag har gjort en liten shoppingtur och nu fyllt på pyntet, joxat och donat och ekorren han som jag berättade om tidigare har fått sin mat. Vi har det så himla himla bra här.

Och just nu..finns det inte mycket som kan få oss härifrån! (Så kom du bara, Pompelipossa..jag är inte rädd för dig!)