Ingen ordning på mitt liv

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv...det kan va så förfärligt..det kan va så bra...
...Ekar som bäst ur mina högtalare..denna Winnerbäck! Min Guru! Så många stunder i livet som han fått slå följe genom eskapader och strapatser. Från bästisens flickrum på högstadiet, till första riktiga studentlyan i Umeå, vidare ner mot de skånska kullarna och dagarna och nätterna på Östra Vallgatan...kullerstenar, rödvin i massor och ljuva studentliv..alla minnen som strömmar tillbaka..leva livet en dag i sänder..det allvarligaste som hände var 2 h föreläsning någon gång i veckan och däremellen lite tentaångest. Alla tokiga upptåg med gänget. Cykelturer på Malmös hårt trafikerade gator i nattpuls efter glöggkväll och liften bak på pakethållaren till en cykel tillhörande den där killen från L A. Blixtrande kärlek och smärtfyllda farväl och så den där stora stormande kärleken. Nätter med rökelse, chai och samtal om Indiens kringliga gator och Himalayas bergstoppar. När han tittade på mig var det som om Gud själv satt med sina blå ögon och berörda mig själ med bara sin blick... Sen tog jag Winnerbäck med mig till Helsingborg, hem till bästa Anna. Öresundsutsikt och farfars visa-kort. Han var allt generös den där farfarn där vi lekte jetset liv och låg på soffan och klurade på bravaderna och kärleken..åkte kors och tvärs över Skåne och försökte rädda två vilsna själar som sökte trösten i dimmorna..och så vi två..mitt i allt..allt till tonerna av Winnerbäck..

Oj vad jag skulle kunna göra mycket en del dagar för att återvända! För att slippa vara tillsvidareanställd och utexaminerad och så fruktansvärt ansvarig och nu bor jag här och går till mitt jobb-vuxen! BLÄÄÄÄÄÄ! Jag vill tillbaka. Jag vill bara ha ynka futtiga CSN varje månad och somna i min Lundaetta. Vara fri som en fågel och fylla veckorna med så mycket tokiga minnen. Tänk att det faktiskt finns de som väljer bort de där åren..det har jag svårt att förstå. Stick, dra iväg! Upptäck gator och gränder och människor och hörn av denna jord ni aldrig sett förut. Jag lovar..känslan är inte densamma när man är 30+. Då har allvaret redan slagit till och man ska vara så förbaskat anställd för jämnan..

Vadan denna nostalgi? Jo...livet har vänt in och ut på sig, slagit knut på sig själv och bara blivit skit igen..ja det har det väl för alla någon gång..men nu har det gjort det igen för mig. Och vanligtvis..när det blir så här..då har jag ju alltid packat första bästa väska. Bokat en biljett och börjat om! Och nu..nu är det så med detsamma så mycket krångligare. Med jobb, hus och allt som måste ordnas..nu kan jag ju inte bara skriva in mig på en kurs..knö in väskorna hos någon av de likasinnande (inte oväntat är de ju också vid det här laget ytterst anställda och vuxna) promenera på en okänd gata och möta ett obekant leende.
Jag hatar att lämna, gå vidare men samtidigt stanna kvar på samma plats och stå still..ställ mig inte i ett led, du får mig aldrig att stå still, jag fungerar inte då! Han har så rätt så rätt den där Winnerbäck..Återigen!

G