Carmen är här

Carmen, 2:a dygnet hos oss.

I Lördags var det äntligen dags, efter ett mycket trevligt midsommarfirande bland vänner, att besöka Maria & Wanja och alla fyrfotingar. Denna gång för att få med oss vår lilla sessa hem.

Som vanligt möttes vi av världens bästa mottagande av både människor och hundar och det kändes nästan tokigt att ta henne från den miljö som varit den bästa tänkbara för henne och hennes start i livet, men bara nästan. För hem ville vi givetvis få henne. Efter en biltur som gick utmärkt blev vi snabbt varse om vilken underbar varelse vi valt. Glad, framåt, trygg och lugn. Nyfiken, frammåt, glad och pigg ute. Hon håller god kontakt men kan göra en liten tur utan att släppa husse eller matte...hälsa på alla människor går också bra och de flesta andra fyrfotningar också. När hon fick komma in i sitt "stadshem" blev det inte alls något virrande eller stressande. Hon följde oss och la sig inom någon minut till rätta och somnade gott. Vilket hon också fortsatt med allt sedan dess. Klockan 22.00 tyckte hon att dagen var tillräckligt späckad, knallade iväg in i sovrummet och la sig i sin korg för natten.

Hon är till 99% rumsren, kommer på inkallning och visselpipan, sover tryggt hela nätterna och har utan problem dessutom sovit tryggt i sin transportväska medans matte flygit henne över hela landet. Utan minsta knorr legat tryggt på sin fäll hela bilresan hem från flyget och gladeligen bekantat sig med några nya Norrländska fyrfota vänner. Idag kom hon till sitt "landethem" och fann sig lika snabbt till rätta fast vi båda saknar husse. Jag är imponerad och min magkänsla är än en gång besannad. Jag valde helt rätt kennel. Och helt rätt ras. Vår lilla Carmen (efter nogrann eftertanke valde vi att låta henne föra sitt spanska påbrå vidare och samtidigt förbli ett Irländskt helgon och bytte därför namn) har redan överbevisat att de pessimistiska experttyckarna hade ack så fel.

Hon är den perfekta rasen och den perfekta individen för oss!