Idag går tankarna till min Kära vän K. K som för andra gången på kort tid idag fått vara med om att se sitt hem förstöras. Allt materiellt ödeläggas. Jag har lyckligtvis aldrig varit med om detsamma, och kan inte sätta mig in i hur det ska kännas. Jag kan bara inbilla mig en del av det fruktansvärt jobbiga i att stå där utan allt, att inte ha ett hem hemkär som jag är.
Plötsligt påminns vi andra om hur lätt förgängligt allt är...och samtidigt..hur lite allt vi har runt omkring oss rent materiellt faktiskt betyder. Dags att stanna upp och tänka efter. Vad är det vi alla jagar? Vad är det vi strävar efter? Vad betyder den där bilen, soffan, tröjan, jackan, tavlan egentligen? Det är människorna runt omkring oss som gör livet, upplevelserna och våra minnen som gör idag. Ta vara på de som ligger nära ditt hjärta och var rädda om varandra!
I eftertänksamhetens tider spelar jag Winnerbäck...och hann precis hem i tid för att hinna ställa ut soptunnorna vid vägen. Men idag känns det futtigt. Idag känns allt det som min dag planerats så futtigt.
Vet ni vänner, det viktiga är livet..Du och Jag.
onsdag 5 maj 2010
tisdag 4 maj 2010
Lycka
"Visst förlåter jag dig matte...
Jag förlåter dig matte, för att du ljög för min uppfödare när du köpte mig, och påstod att du skulle vara hemma och sköta mig.
Jag förlåter dig matte, för att du sedan lämnade mig ensam i min otrygghet elva timmar om dagen.
Jag förlåter dig matte, för alla hårda ord när någon granne klagat över att jag tjutit efter dig i min längtan.
Jag förlåter dig matte, för din ilska över söndertuggade skor, möbler och kläder som jag tröstat mig med i min ensamhet.
Jag förlåter dig matte, för din falska stolthet och egoism, som fått dig att avstå från att söka ett nytt, hundvänligare hem åt mig.
Jag förlåter dig matte, för din oförstående inställning till hundars liv...
Jag förlåter dig matte, för att du ljög för min uppfödare när du köpte mig, och påstod att du skulle vara hemma och sköta mig.
Jag förlåter dig matte, för att du sedan lämnade mig ensam i min otrygghet elva timmar om dagen.
Jag förlåter dig matte, för alla hårda ord när någon granne klagat över att jag tjutit efter dig i min längtan.
Jag förlåter dig matte, för din ilska över söndertuggade skor, möbler och kläder som jag tröstat mig med i min ensamhet.
Jag förlåter dig matte, för din falska stolthet och egoism, som fått dig att avstå från att söka ett nytt, hundvänligare hem åt mig.
Jag förlåter dig matte, för din oförstående inställning till hundars liv...
Jag älskar dig matte, men älskar du mig?"
Läs och begrunda...alla Ni som funderar på att skaffa en vän för livet, eller som redan gjort det men inte tar ert ansvar. Få saker skär så mycket i mitt hjärta som folk som åtar sig ett liv, ett ansvar för uppåt 15-16 år men efter den söta valptiden tröttnar och lämnar den lilla krabaten åt sitt öde. Ensamlämnade, oaktiverade, ostimulerade olyckliga hundar finns det gott om i vårt avlånga land med sk. djurvänner.
I ondags för nära en vecka sedan föddes det 8 små krabater långt härifrån varav en liten flicka ska flytta hem till mig. Än så länge är de små små knytten men jag sitter redan som trollbunden och studerar bilderna fashinerat. Vill ni också ta en titt så gå in på http://www.minminlight.se/.
Snart utökas flocken och Zanzi & Jösse får en liten kompiskrabat.
Denna ljuva lill-tjej är efterlängtad!
//G
måndag 3 maj 2010
Rakt på
Ibland känns det som att jag är född elefant placerad i ett glashus. Bevisligen har jag fått en mun som inte är till för att vara stängd. Tala är silver men tiga är guld. Helt ok. Däremot så ska silvret vara väl valt, enligt mig. Jag står för att vara ärlig, rak och direkt. En och annan gång kan humöret ta över och då hoppar grodor som på vem som helst. Men för det mesta kan jag leverera. Det som alla andra står och tänker och smakar på i munnen där långt bak men hellre bäddar in och plötsligt förvandlar sanningen till en lögn i sin tunghäftande rädsla.
Jag har inga problem med att vara obekväm. För jag tror på att folk vet var de har mig. De vet att jag levererar sanningen, fastän de kanske inte alltid tycker om den.
Därför förstår jag nog precis varför jag alltid dragits till likadana typer. De som inte ber om ursäkt för sig själva. De som säger vad de tycker även om det kostar på. Som av andra blir betraktade som en jobbig j-el som tar mycket plats. Vi har inte valt att gå den bekväma vägen i livet.
På sistone har jag fått fundera på saker. En och två gånger. De där människorna som tar och tar..vad tillför de mig egentligen? De som litar på att jag blint finns där..i olika situationer. De som gärna tar emot, som jag ger och anpassar mig för. Som jag gärna gör som den vän jag är...Men är de vänner som skulle ge av samma mynt tillbaka till mig?
Jag känner mig plötsligt insnärjd. Folks händer tycks stå utsträckta överallt. Som fattiga gatubarn river de och sliter i mig och kräver...hela tiden...kanske i sin desperation..kanske inte.
Kanske är jag bara så olik. Kanske passar jag inte alls in. Bland det bästa jag vet är att låsa dörren, kura ihop mig i soffan, känna en silkeslen nos puffa mig på kinden och komma undan alla mänskliga varelser och inom mig Veta att nu kommer ingen in.
Det är en befriande känsla.
Det är en befriande känsla att tänka på flykten. Att börja om. Att köpa mitt eget, långt härifrån. Att låsa min dörr om mig och veta att ingen annan har nyckeln. Ingen annan kommer in...
..förutom de som är som jag. Som också låser in sig, befriar sig från alla andra och som också är elefanten i glashuset.
Jag har inga problem med att vara obekväm. För jag tror på att folk vet var de har mig. De vet att jag levererar sanningen, fastän de kanske inte alltid tycker om den.
Därför förstår jag nog precis varför jag alltid dragits till likadana typer. De som inte ber om ursäkt för sig själva. De som säger vad de tycker även om det kostar på. Som av andra blir betraktade som en jobbig j-el som tar mycket plats. Vi har inte valt att gå den bekväma vägen i livet.
På sistone har jag fått fundera på saker. En och två gånger. De där människorna som tar och tar..vad tillför de mig egentligen? De som litar på att jag blint finns där..i olika situationer. De som gärna tar emot, som jag ger och anpassar mig för. Som jag gärna gör som den vän jag är...Men är de vänner som skulle ge av samma mynt tillbaka till mig?
Jag känner mig plötsligt insnärjd. Folks händer tycks stå utsträckta överallt. Som fattiga gatubarn river de och sliter i mig och kräver...hela tiden...kanske i sin desperation..kanske inte.
Kanske är jag bara så olik. Kanske passar jag inte alls in. Bland det bästa jag vet är att låsa dörren, kura ihop mig i soffan, känna en silkeslen nos puffa mig på kinden och komma undan alla mänskliga varelser och inom mig Veta att nu kommer ingen in.
Det är en befriande känsla.
Det är en befriande känsla att tänka på flykten. Att börja om. Att köpa mitt eget, långt härifrån. Att låsa min dörr om mig och veta att ingen annan har nyckeln. Ingen annan kommer in...
..förutom de som är som jag. Som också låser in sig, befriar sig från alla andra och som också är elefanten i glashuset.
tisdag 20 april 2010
Nedräkning
Mindre än två veckor!
Förhoppningsvis går allt planenligt och så kommer de beräknade valparna som väntat i början av maj. Nu när snön krymper centimetervis för var dag som går och mer och mer gräsmatta kommer fram samtidigt som solen gassar så kliar det så i fingrar och ben. Vill bara vara ute och aktivera, träna och promenera. (Trots att mina små älskade fyrbenta vänner mer än gärna följer med så fort jag går utanförr dörren är det inte riktigt samma sak. De aktiverar sig på egen hand så bra.) Men än så länge saknas min träningskompanjon.
För att inte behöva längta ihjäl mig och sätta både mig själv och mina föräldrars gamle pensionär i vettig syssla så åkte jag idag hem till dem. Givetvis hann jag knappast in genom dörren förrän Ayjo stod vaken och färdig (10 årig Jämthund som aldrig sinar på energi..åtminstone inte utomhus) att bege sig ut. Men för att han inte ska inbilla sig att han är den som avgör när vi går och inte går ut fick han snällt vänta medans jag sällskapade med mor och passade på att fylla kistan med delar av hennes födelsedagsbak (morotskaka är bland det bästa jag vet). På grund av pensionärernas köksrenovering är delar av huset upp och nervänt. Och min kära far har missat att även en gammal vovves upptäckarlusta kan vakna till liv. Idag där vi sitter med kaffekoppen får Ayjo för sig att ta en sväng om och konstatera vad alla reparatörer egentligen uträttar...och det i detalj. Till och med de strömförande vägguttagen skulle ha sig en "nosning"..med resultatet att x antal kg tung hund skriker som ett barn och flyger i min famn. Promenaden fick vänta medan jag monterade "uttagskydd", eller rättare sagt kommenderade min mor att göra så medans jag granskade arbetet.
Sedan blev det en lång och trevlig tur i solen. Och nu har Ayjo också förstått att det inte kommer på ett koppel förrän han sitter lugnt och väntar, med vissa problem förstår han också att det är JAG som ska in och ut genom alla dörrar först, och inte han. Han har också förstått att med mig är det inget förbaskat flexikoppel som gäller, samt svans ned och rätta in sig i ledet till skillnad när han alltid springer före min far och bossar upp sig rejält. Från början är han alltid het och på. Kissa tusen gånger och ränna runt och nosa, för så får han alltid göra med far min. Men ganska snabbt så finner han sig i "lill-mattes" rutiner och blir så världens bästa promenadkompis..ja det ända fram tills vi möter en okänd hund...då ska vi inte tala om hur vi ser ut..Men så är han ju inte heller min hund och jag vette tusan hur jag bäst ska korrigera honom som under 10 år fått hållas med vissa beteenden. Idag lyckades vi dock rätt bra. Och han dansade bara ett varv runt mig och var sen tillbaka i fotläge. Och jag tror ingen blir gladare än gammelpensionären när han till sommaren lär ha en nyfiken liten följeslagare till dam med sig.
Nu väntar kattkardan..hög tid att försöka minska ner mina yviga hårbollar på fyra ben.
Trevlig kväll!
Förhoppningsvis går allt planenligt och så kommer de beräknade valparna som väntat i början av maj. Nu när snön krymper centimetervis för var dag som går och mer och mer gräsmatta kommer fram samtidigt som solen gassar så kliar det så i fingrar och ben. Vill bara vara ute och aktivera, träna och promenera. (Trots att mina små älskade fyrbenta vänner mer än gärna följer med så fort jag går utanförr dörren är det inte riktigt samma sak. De aktiverar sig på egen hand så bra.) Men än så länge saknas min träningskompanjon.
För att inte behöva längta ihjäl mig och sätta både mig själv och mina föräldrars gamle pensionär i vettig syssla så åkte jag idag hem till dem. Givetvis hann jag knappast in genom dörren förrän Ayjo stod vaken och färdig (10 årig Jämthund som aldrig sinar på energi..åtminstone inte utomhus) att bege sig ut. Men för att han inte ska inbilla sig att han är den som avgör när vi går och inte går ut fick han snällt vänta medans jag sällskapade med mor och passade på att fylla kistan med delar av hennes födelsedagsbak (morotskaka är bland det bästa jag vet). På grund av pensionärernas köksrenovering är delar av huset upp och nervänt. Och min kära far har missat att även en gammal vovves upptäckarlusta kan vakna till liv. Idag där vi sitter med kaffekoppen får Ayjo för sig att ta en sväng om och konstatera vad alla reparatörer egentligen uträttar...och det i detalj. Till och med de strömförande vägguttagen skulle ha sig en "nosning"..med resultatet att x antal kg tung hund skriker som ett barn och flyger i min famn. Promenaden fick vänta medan jag monterade "uttagskydd", eller rättare sagt kommenderade min mor att göra så medans jag granskade arbetet.
Sedan blev det en lång och trevlig tur i solen. Och nu har Ayjo också förstått att det inte kommer på ett koppel förrän han sitter lugnt och väntar, med vissa problem förstår han också att det är JAG som ska in och ut genom alla dörrar först, och inte han. Han har också förstått att med mig är det inget förbaskat flexikoppel som gäller, samt svans ned och rätta in sig i ledet till skillnad när han alltid springer före min far och bossar upp sig rejält. Från början är han alltid het och på. Kissa tusen gånger och ränna runt och nosa, för så får han alltid göra med far min. Men ganska snabbt så finner han sig i "lill-mattes" rutiner och blir så världens bästa promenadkompis..ja det ända fram tills vi möter en okänd hund...då ska vi inte tala om hur vi ser ut..Men så är han ju inte heller min hund och jag vette tusan hur jag bäst ska korrigera honom som under 10 år fått hållas med vissa beteenden. Idag lyckades vi dock rätt bra. Och han dansade bara ett varv runt mig och var sen tillbaka i fotläge. Och jag tror ingen blir gladare än gammelpensionären när han till sommaren lär ha en nyfiken liten följeslagare till dam med sig.
Nu väntar kattkardan..hög tid att försöka minska ner mina yviga hårbollar på fyra ben.
Trevlig kväll!
Djurplågarna
"Vet du vad domen blev?? Jag ar fast utomlands och har inte hort ngt om det pa nagra dagar... Kan du maila mej det du vet om domen, sa vore jag tacksam...
mvh
Ellinor Borg "
Svar från mig: Det verkar som att domen låter vänta på sig, vilket den ju ofta gör ngn vecka efter tingsrättsförhandlingar. Har provat att goggla men hittar inget som avslöjar något om eventuella straff utan samma uppgifter som jag redan lagt ut här. Men jag fortsätter "bevakningen".
mvh
Ellinor Borg "
Svar från mig: Det verkar som att domen låter vänta på sig, vilket den ju ofta gör ngn vecka efter tingsrättsförhandlingar. Har provat att goggla men hittar inget som avslöjar något om eventuella straff utan samma uppgifter som jag redan lagt ut här. Men jag fortsätter "bevakningen".
måndag 19 april 2010
Tänk om...
Tänk om livet bara kunde komma tillbaka..oförstört som det en gång var..
Tänk om gjyttjan du drog med dig när du klampade in bara fösvann och allt återigen blev vårvackert skimrande av vitt och rosa utslagna magnolior.
Tänk om stanken av ruttet och sunket äckel försvann lika fort som du och tillbaka kom doften av vårvindar, salta vågskvalp och små knoppar..
Tur att det finns fina minnen med vackra människor att minnas. De som lämnat mitt liv men fortfarande är älskade i mitt minne.
Dagar som denna plockar jag fram stunder runt om i världen och Sverige som jag delat med dessa. För då kan jag le. Åt de som försvann men inte gjorde det med en lögn på sina läppar.
G
Tänk om gjyttjan du drog med dig när du klampade in bara fösvann och allt återigen blev vårvackert skimrande av vitt och rosa utslagna magnolior.
Tänk om stanken av ruttet och sunket äckel försvann lika fort som du och tillbaka kom doften av vårvindar, salta vågskvalp och små knoppar..
Tur att det finns fina minnen med vackra människor att minnas. De som lämnat mitt liv men fortfarande är älskade i mitt minne.
Dagar som denna plockar jag fram stunder runt om i världen och Sverige som jag delat med dessa. För då kan jag le. Åt de som försvann men inte gjorde det med en lögn på sina läppar.
G
torsdag 15 april 2010
Djurplågeri
Djurplågeri alt. Brott mot djurskyddslagen.
Kyösti Savander,Danjel Skoglund, Simon Svensson, Emil Svensson
har tillsammans och i samförstånd vid något tillfälle och i slutet av 2008 eller i början av 2009 i en källare i Farsta otillbörigen utsatt blandrashunden Lady för lidande genom att hetsa hunden mot en levande kanin trots att hunden tydligt visat rädlsa såväl som ovilja och obehag över situationen
Djurplågeri (K25571-10)
Kyösti Savander,Danjel Skoglund, Simon Svensson, Emil Svensson
har tillsammans och i samförstånd vid något tillfälle och i slutet av 2008 eller i början av 2009 i en källare i Farsta otillbehörigen utsatt en kanin för lidande genom att hålla den högt,släppa den i golvet.Kasta den längs golvet samt sparka den och trampa på den.Ovan nämnda personer har vidare otillbörigen utsatt kaninen för lidande genom att hetsa en hund mot den samt att tillsammans med hunden utöva dragkamp om kaninens kropp .Kaninen har till följd av gärningsmännens handlande avlidit under mycket plågsamma former
Djurplågeri (K25571-10)
Kyösti Savander,Danjel Skoglund, Simon Svensson, Emil Svensson
har tillsammans och i samförstånd vid något tillfälle och i slutet av 2008 eller i början av 2009 otillbehörigen utsatt blandrastiken Lady för lidande genom att tvinga hunden att beskåda gärningen i åtalspunkten där en kanin plågas till döds genom brand.
Djurplågeri (K25571-10)
Danjel Skoglund,Kyösti Savander, Simon Svensson, Emil Svensson har tillsammans och i samförstånd vid något tillfälle i slutet av 2008 eller början av 2009 i ett skogsparti i Ormhem i Stockholm otillbehörigen utsatt en kanin för lidande genom att tejpa ihop djurets bakben,hälla brännbar vätska över dess kropp och slutligen tända eld på det. Därefter har ovan nämnda gärningsmän-medan djuret med begränsad rörelseförmåga försökt undkomma smärta och skada till följd av den i pälsen anlagda branden- i olika omgångarhällt brännbar vätska över den brinnande kaninen.Djuret har till följd av gärningsmännens förfarande dött under mycket plågsamma former.
1. Svensson, Simon Kim 19900410-4973
Nordmarksvägen 7 1tr
123 72 Farsta Tel: 08-724 66 44 (sitter på häktet i Huddinge)
2. Svensson, Emil Kevin 19920122-2552
Nordmarksvägen 7 1tr
12372 Farsta Tel: 08- 724 66 44 (Sitter på häktet Kronoberg)
3. Skoglund, Danjel Roger 19881102-0273
Ullerudsbacken 63 Bv
123 73 Farsta Tel:08- 568 480 84 (Sitter i Karlskrona)
4. Kyösti Savander 19880401-0778 (Finsk medborgare)
Svart,Ervallakroken 5, 7tr
124 66 Bandhagen 073-613 36 85(Salbergaanstalten,Sala)
Fick detta e-mail av en god vän och djurvän som mig. Är fullt medveten om att jag somliga av er kan anse att jag "hänger" ut dessa personer. Men detta är uttdrag ur domen som är Helt offentligt material som med andra ord kan begäras ut och läsas av vem som helst. Kan inte med ord beskriva vilket förakt jag känner för dessa sk. människor. Är ni djurvän som föraktar allt djurplågeri; Sprid vidare!
Kyösti Savander,Danjel Skoglund, Simon Svensson, Emil Svensson
har tillsammans och i samförstånd vid något tillfälle och i slutet av 2008 eller i början av 2009 i en källare i Farsta otillbörigen utsatt blandrashunden Lady för lidande genom att hetsa hunden mot en levande kanin trots att hunden tydligt visat rädlsa såväl som ovilja och obehag över situationen
Djurplågeri (K25571-10)
Kyösti Savander,Danjel Skoglund, Simon Svensson, Emil Svensson
har tillsammans och i samförstånd vid något tillfälle och i slutet av 2008 eller i början av 2009 i en källare i Farsta otillbehörigen utsatt en kanin för lidande genom att hålla den högt,släppa den i golvet.Kasta den längs golvet samt sparka den och trampa på den.Ovan nämnda personer har vidare otillbörigen utsatt kaninen för lidande genom att hetsa en hund mot den samt att tillsammans med hunden utöva dragkamp om kaninens kropp .Kaninen har till följd av gärningsmännens handlande avlidit under mycket plågsamma former
Djurplågeri (K25571-10)
Kyösti Savander,Danjel Skoglund, Simon Svensson, Emil Svensson
har tillsammans och i samförstånd vid något tillfälle och i slutet av 2008 eller i början av 2009 otillbehörigen utsatt blandrastiken Lady för lidande genom att tvinga hunden att beskåda gärningen i åtalspunkten där en kanin plågas till döds genom brand.
Djurplågeri (K25571-10)
Danjel Skoglund,Kyösti Savander, Simon Svensson, Emil Svensson har tillsammans och i samförstånd vid något tillfälle i slutet av 2008 eller början av 2009 i ett skogsparti i Ormhem i Stockholm otillbehörigen utsatt en kanin för lidande genom att tejpa ihop djurets bakben,hälla brännbar vätska över dess kropp och slutligen tända eld på det. Därefter har ovan nämnda gärningsmän-medan djuret med begränsad rörelseförmåga försökt undkomma smärta och skada till följd av den i pälsen anlagda branden- i olika omgångarhällt brännbar vätska över den brinnande kaninen.Djuret har till följd av gärningsmännens förfarande dött under mycket plågsamma former.
1. Svensson, Simon Kim 19900410-4973
Nordmarksvägen 7 1tr
123 72 Farsta Tel: 08-724 66 44 (sitter på häktet i Huddinge)
2. Svensson, Emil Kevin 19920122-2552
Nordmarksvägen 7 1tr
12372 Farsta Tel: 08- 724 66 44 (Sitter på häktet Kronoberg)
3. Skoglund, Danjel Roger 19881102-0273
Ullerudsbacken 63 Bv
123 73 Farsta Tel:08- 568 480 84 (Sitter i Karlskrona)
4. Kyösti Savander 19880401-0778 (Finsk medborgare)
Svart,Ervallakroken 5, 7tr
124 66 Bandhagen 073-613 36 85(Salbergaanstalten,Sala)
Fick detta e-mail av en god vän och djurvän som mig. Är fullt medveten om att jag somliga av er kan anse att jag "hänger" ut dessa personer. Men detta är uttdrag ur domen som är Helt offentligt material som med andra ord kan begäras ut och läsas av vem som helst. Kan inte med ord beskriva vilket förakt jag känner för dessa sk. människor. Är ni djurvän som föraktar allt djurplågeri; Sprid vidare!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
