Going for my 2:nd Home

Vy Göteborg downtown

Min nattvecka på jobb har inletts och med den siktar jag också min långledighet som infinner sig lika uppskattat var 6:e vecka. Den här gången har jag bestämt mig för att fly den Norrbottniska inlandsvintern, knäppa mina händer i en stilla bön om vårklimat i södern, sätta mig på flyget och dimpa ner i Göteborg. Jag lär inte bli bjuden på ljumma havsvindar eller klippbad som på bilden nedan men jag får hoppas på att åtminstone slippa -22 varenda dag jag slår upp mina gröna. Dessutom är skriker mitt beroende efter skaldjur, färsk fisk och så klart min H, jag ska fullkomligt frossa i alla tre! >

Semester, sol och bad på klipporna

Förutom några dagar i Göteborg har vi äntligen lyckas sammanstråla och planera för en helg nere i mitt allra mest älskade Skåne. Några av er vet att jag bott i Lund och det var också där jag och H träffades första gången. Jag kan sakna och längta efter vissa platser i livet men inget ställe kan få mig att känna sådan abstinenslängtan som Lund. När den sätter in skulle jag kunna kasta ner mitt picka och pack på tre röda, strunta i jobb och förpliktelser och ge mig av. Så Lund ska bli ett kärt återseende men bo ska vi istället göra i Helsingborg och mina allra käraste Anna. Ni som känner mig väl vet att Helsingborg och jag är förenat med diverse oändliga och för många helt oförståeliga mysterier som George Clooney, stadsdelar som förflyttar sig, byter namn, taxiresor som slutar flera mil bort och dessutom tålmodigt får betalas av storebror 170 mil bort mm mm..*skratt* Likväl som jag saknar Lund saknar jag ofta Anna och hennes tvåa med öresundsutsikt som jag skrivit om förut. Jag har Anna och Lars Winnerbäck att tacka för mycket. Och så hennes käre Farfar då som var den som egentligen såg till att vi hade tak över huvudet.

Jag har alltid sagt Skåne eller Norrbotten, det finns inga andra alternativ. Och så känner jag fortfarande. Ibland kan det tom kännas som att ju mer åren går desto viktigare blir Skåne, att jag vet att det finns där väntandes..Och varför jag egentligen alltid trivats så bra så långt borta som det om möjligt går i det här landet är en bra fråga. Från första stund har jag alltid känt mig hemma (kan det månne finnas något samband eller släktskap med tanke på att pappa min bodde i Helsinborg långt före mig?) och där har jag träffat en del av de viktigaste människorna i mitt liv. Ja faktum är ju att alla mina kärlekar är odlade i Skåne..H är undantaget som förde mina vägar till Göteborg men även han har halva sin släkt på de skånska slätterna och så träffades vi ju också där!



Gator upp och ner i Råå har jag vandrat med Anna och Dolly...funderandes, analyserandes...



Och alldeles precis vid Råån bodde Anna tidigare när vi lärde känna varandra (då Anna envist spionerade på mina föreläsningsanteckningar och tyckte att jag var en petig j*el..hihi) Numera ser man inte ån när man besöker henne utan istället solnedgången ovan över Danmark.

Havet i Råå, mer likt idag så här i slutet av februari. Lika vackert ändå!

Och världens goaste vän; vackra Anna!

Jag känner mig som en unge på julafton!

Vad härligt det ska bli att komma tillbaka och komma bort!