Going for my 2:nd Home

Vy Göteborg downtown

Min nattvecka på jobb har inletts och med den siktar jag också min långledighet som infinner sig lika uppskattat var 6:e vecka. Den här gången har jag bestämt mig för att fly den Norrbottniska inlandsvintern, knäppa mina händer i en stilla bön om vårklimat i södern, sätta mig på flyget och dimpa ner i Göteborg. Jag lär inte bli bjuden på ljumma havsvindar eller klippbad som på bilden nedan men jag får hoppas på att åtminstone slippa -22 varenda dag jag slår upp mina gröna. Dessutom är skriker mitt beroende efter skaldjur, färsk fisk och så klart min H, jag ska fullkomligt frossa i alla tre! >

Semester, sol och bad på klipporna

Förutom några dagar i Göteborg har vi äntligen lyckas sammanstråla och planera för en helg nere i mitt allra mest älskade Skåne. Några av er vet att jag bott i Lund och det var också där jag och H träffades första gången. Jag kan sakna och längta efter vissa platser i livet men inget ställe kan få mig att känna sådan abstinenslängtan som Lund. När den sätter in skulle jag kunna kasta ner mitt picka och pack på tre röda, strunta i jobb och förpliktelser och ge mig av. Så Lund ska bli ett kärt återseende men bo ska vi istället göra i Helsingborg och mina allra käraste Anna. Ni som känner mig väl vet att Helsingborg och jag är förenat med diverse oändliga och för många helt oförståeliga mysterier som George Clooney, stadsdelar som förflyttar sig, byter namn, taxiresor som slutar flera mil bort och dessutom tålmodigt får betalas av storebror 170 mil bort mm mm..*skratt* Likväl som jag saknar Lund saknar jag ofta Anna och hennes tvåa med öresundsutsikt som jag skrivit om förut. Jag har Anna och Lars Winnerbäck att tacka för mycket. Och så hennes käre Farfar då som var den som egentligen såg till att vi hade tak över huvudet.

Jag har alltid sagt Skåne eller Norrbotten, det finns inga andra alternativ. Och så känner jag fortfarande. Ibland kan det tom kännas som att ju mer åren går desto viktigare blir Skåne, att jag vet att det finns där väntandes..Och varför jag egentligen alltid trivats så bra så långt borta som det om möjligt går i det här landet är en bra fråga. Från första stund har jag alltid känt mig hemma (kan det månne finnas något samband eller släktskap med tanke på att pappa min bodde i Helsinborg långt före mig?) och där har jag träffat en del av de viktigaste människorna i mitt liv. Ja faktum är ju att alla mina kärlekar är odlade i Skåne..H är undantaget som förde mina vägar till Göteborg men även han har halva sin släkt på de skånska slätterna och så träffades vi ju också där!



Gator upp och ner i Råå har jag vandrat med Anna och Dolly...funderandes, analyserandes...



Och alldeles precis vid Råån bodde Anna tidigare när vi lärde känna varandra (då Anna envist spionerade på mina föreläsningsanteckningar och tyckte att jag var en petig j*el..hihi) Numera ser man inte ån när man besöker henne utan istället solnedgången ovan över Danmark.

Havet i Råå, mer likt idag så här i slutet av februari. Lika vackert ändå!

Och världens goaste vän; vackra Anna!

Jag känner mig som en unge på julafton!

Vad härligt det ska bli att komma tillbaka och komma bort!

Photo Shoot

Bild från Kimaya Rozes, en släkting till mina killar.
Tidig morgon hos oss idag, trots ledig dag. Vi väntade fotograf Katarina Nilsson som finns att finna här till höger med sin blogg end of the day.



Med lite kaffe i magen så blev det fart på oss alla och Katarina har nu fångat Zanzi och Mario poserandes. Bilder kommer!



Nu är solen äntligen på väg fram mellan molnen och jag fryser om mina fötter så ska få lite fart på rulljansen.



Ha en bra dag!

Voff!

Bild från swissmade.se

På landet rullar livet lugnt just nu och i Gabriellas hus är fortfarande socker och annan skit och näst intill alla kolhydrater bannlysta. "Det nya livet" håller i sig med fördelen att jag den här veckan också kommit ut och rört på mig mycket mer. Vågen går åt det håll den ska; neråt med andra ord och dessutom börjar jag ana att mitt OS-soffnötande denna veckans kvällar tom resulterar i fettförbränning med så spännande insatser som vi bjudits på av svenskarna hittils. Summa summarum kan veckan summeras i jobb, "sunt liv" (bortsett från födelsedagstårtan då), samt os-nötande och en del funderingar och utvärderingar.

Ni som känner mig väl vet att jag vuxit upp i ett hus med Minst en hund i familjen men oftast fler, fram till den dagen jag flyttade hemifrån. Många är de hundgalna som min familj besläktas av med kennel både hos min syster och tidigare hos min bror och hans dåvarande sambo som idag drivs vidare av henne. Det har tävlats, tränats, jagats, avlats och gud vet allt överallt runt om mig sen jag slog ner rumpan på denna jord. Och alltid alltid alltid sen jag flyttade har jag saknat ljudet av tassar mot golvet och en hel gård av fyrbentingar ylandes när glassbilen kommer förbi..=) Under de första åren som utflyttad bodde jag så till att det inte var tänkbart med hund. Jag hade mycket tid som student men varken utrymme eller ekonomi till en hund. Sedan dess har jag inte delat tillvaron med en man som är sådär överdrivet hundentusiastisk och sedan ett helt fel hundköp för syftet inte är allt för positiv till en del raser. Och så har jag nog mer än en gång lyssnat till "Men ska du verkligen? Du blir så bunden! Du ska ju kunna ha med den överallt osv osv..." Likafullt varenda gång jag suttit på en anställningsintervju eller i andra situationer där jag fått frågan om mina intressen har jag alltid svarat djur och särskilt Hund, men alltid fått förklara varför jag ingen kan ha..Dessutom bor jag nu mitt emellan två kennlar och tittar längtansfullt efter närmsta grannen när hennes shäfrar virvlar förbi i snön utanför mitt köksfönster..Så dessa dagar har jag funderat på varför jag egentligen ska avstå från mitt intresse. För att kunna gå på krogen vilken kväll i veckan jag vill och inte behöva lämna hunden själv hemma? År och dar sen jag sprungit ner dörren på krogen, been there..done that. För att jag inte kan åka på de där utlandsresorna jag är van att kunna göra då och då? Ja om hela släkten motsätter sig att paya igen lite av den barn-och djurpassning jag assisterat med genom åren så finns det ju faktiskt hundpensionat för semesterresor. Du blir såå bunden? Hur kan man bli mer bunden än av ett arbete med i snitt 42 timmar i veckan...jag kan ju ändå inte bara sticka iväg hipp som happ..utan är numera vuxet tillsvidareanställd och skattebetalare.

Ja, nu blev detta visst ett långt inlägg av en kort sak. Egentligen ville jag bara komma fram till en sak. Jag blir med hund. Och med förhoppning om min tjänstledihetsansökan bjuder sommaren på goa veckor och då passar det ju utmärkt med en "bäbis". Så nu tvistar de lärde. Jag säger Berner Sennen, kar´n säger Shetland Sheepdog, mamma säger tax, kollegan säger pudel. Några ytterligare förslag? Vad säger ni?

Just nu finns det en klar nr. 1 för mig. Kolla bara ovan! Vem kan motstå den kompisen både i soffan på på skidspåret?

Nu fortsatt OS. Håll tummarna!

KRAM

Valentine´s Day!

Mitt hjärta tillhör dig!

Jag älskar dig igår, idag och imorgon...

"jeg savner dig!" ;-)

Ledig dag

Enda lediga dagen idag på hela veckan för min del. Medans flera av er laddar ner för en skön helg laddar jag upp för 30 timmars arbete. Och det har jag idag försökt göra genom ett besök till min kära vän Kristine, frisör och delägare i STUK HARIDESIGN. Då jag som annars är ganska blond har haft mitt hår färgat mörkbrunt i några månader har det inneburit mindre trevliga utväxtränder...som snabbt som attan dyker upp. Då jag varken vill gå till frisören varannan vecka eller förstöra håret genom att kleta i ny färg i längderna dessutom så har jag fått gå och pinas och se näst intill tunnhårig ut. Därför blev det avfärgning, färg och slingor. Men sen vi kom på den gyllene idén att sätta i rött så fick vi färga om både en och två och tre och hela 5 (!!!) gånger. Jag hade turen att födas med mahognyrött hår och min kalufs suger åt sig allt vad rött heter och förvandlar det till orange, mindre trevligt..men nu är det sprakande rött, blont och guldigt tack vara Kristines tålamod. Och som någon konstaterade: "Det passar dig och ditt temperament bättre." Jojo...=)

Till min glädje så har inte bara håret nu blivit fräsht snyggt och välklippt. Sedan jag inledde eran av mitt "nya liv" har antalet "kvistlor", finnar, porer och allt sånt där annat äckligt som tidigare placerat sig i ansiktet nu helt börjat försvinna. Här har jag ränt runt och köpt hudprodukter för tusentals kronor som sedan bara stått och skräpat för att det ingen nytta gjort. Men nu har jag nog fått svar på tal om varför. Från att ha fullkomligt missbrukat socker och fett i form av semlor, godis och särskilt choklad, vitt bröd i mängder och alldeles för mycket snabbmat, chips, en och annan läsk i veckan och gud vet vad börjar kroppen återigen sjuda av liv. Jag har ändå inte gjort någon helomvändning utan med enkla medel börjat tänka på vad jag äter. Jag har ännu ingen aning om vågen ger utslag men just nu mår jag mycket bättre av frukt, grönsaker, nötter, bönor, linser och om jag äter bröd eller pasta då endast grovt och fullkornsvarianten, kyckling, fisk, vatten och en och annan nutrilettpåse som rivstart. Visst syndar jag och belönar mig men inte som innan i överdoser. =)

Igår kväll traskade jag över till grannen Petra och döm av min förvåning när jag vaknade illamående imorses efter att ha druckit tre glas vin under flertalet timmar. Aldrig förr har jag varken blivit berusad eller bakfull av en sådan mängd. Kan ju bero på att jag tidigare spätt ut vinet med minst en chipspåse =).

I övrigt spanar jag på den där resan för fulla muggar..har fortf inte hittat något bra..=(..och låter projekten i avvaktan på framtidsplaner ligga i vila. Frustrerande och irriterande är fortfarande en hel massa saker...precis som innan..och tålamodet börjar tryta..eller kanske är det insikten om vad livet snart och helst igår borde innehålla som gör att det lär bli ändring. På en rad saker.

Nu ska jag rulla ihop mig brevid Jösse i soffan och snosa hans päls och tänka på att snart närmar sig en massa bemärkelsedagar..först kommer denna alla hjärtans jävla dag som någon fint omnämnt den i en blogg..och jag ämnar hålla med. Den dagen blir aldrig som jag vill att den ska vara ändå. Så lika bra att helt låtsas om att den inte existerar och ligga kvar i soffan.

Trevlig Kväll!

go go go GO!

Just nu inom mig bara en sådan enorm längtan av att sätta mig tillrätta i flygstolen. Slå ner fötterna på solvärmd mark, känna doften av en främmande buske jag inte kan sätta namnet på. Smaken av utomlandskaffe i en stol längs ett stråk där människor promenerar förbi. Söta, underliga, annorlunda små butiker att strosa i och hitta de där små tingen som ger minnen för livet.

Avsatt vecka och allt..men kan inte hitta den där resan..det där stället..
..blir ivrig och söker men tappar tålamodet och stänger ner alla sajter igen..

Någon som har ett tips på var jag borde ta mig?

Nya vanor ;)

"Du ska inte säga att du ska banta, du ska säga att du har nya matvanor" upplyste kollegan mig om igår när jag bistert suckade åt antalet semlor som slunkit ner den senaste månaden och för övrigt allt annat sockerspäckat kalorintag jag gjort mig skyldig till. Jag försöker anamma tankegången och har from idag anslutit mig till oss med nya vanor. Och jag måste säga att detta går finfint. För att vara första dagen. I jämförelse med tillståndet som inträffar då det ska sluta rökas dag ett är detta rena drömmen. Med andra ord; nya matvanor är grejjen just nu.

I övrigt har inte så mycket att mina planerade projekt blivit av. Kanske inte så konstigt kan ju tyckas när energin gått åt till att fullkomligt missbruka och överdosera dessa "slembullar" som en annan kollega uttryckte det. Nu är det väl dock inte bara bullarnas oavsett slemmets vara eller ickevara fel. Mest har hela månaden sen sist gått åt till jobb. Och där bränns den mesta energin som just nu annars mer än gärna skulle läggas på de där projekten jag vill skriva och berätta om.

Energin som blir över efter 12 dagars arbete av 14 möjliga använder jag som bäst till att hålla reda på nötter, mandlar, proteiner och annat i nyttoväg. Egentligen borde givetvis giftpinnarna åka på samma resa men nu tar vi en sak i taget. Och är smaken av chokladvälling gör sig påmind så fort jag skådar pulverförpackningen så är än så länge nikotinpaketet alltid en tröst. Whired..jag vet.

Med mina nya vanor har en ny underbar sömn också anlänt (inte för att jag någonsin sovit särskilt dåligt) i min nya underbara säng(ram). Och banne mig om inte sömnen smakar ännu bättre av att mitt sedan länge utstuderade köpobjekt plötsligt såldes för 200 riksdaler istället för 2300. Ibland har man turen med sig och nu är jag ägare av min alldeles underbara säng som dock inte just nu men förhoppningsvis snart står i det underbara sovrummet jag projektat till mig i övrigt. Men just nu får slantarna till nackel för projekterandet men till fördel för sparkontot klirra in där istället. Ibland finns det få känslor så härliga som att klirra in ett par lappar på sparkontot och sedan veta att de ligger där och väntar på att andan ska falla på att nyttja dem till något riktigt riktigt bra. Och den här månaden har jag tom varit så duktig så jag gjort ytterligare överföringar och byggt på mitt sparande mer än en gång.

Vilket påminner mig om att oavsett om bristen på energi blir tydlig efter många långa pass så har jag fördelen att jobba, tjäna min lön, kunna spendera den som jag själv vill och dessutom slippa krypa på väggarna av att gå runt och göra ingenting.

För hur man än vänder det...så har pengar en väldans betydelse.
Like it or not!