Just nu inom mig bara en sådan enorm längtan av att sätta mig tillrätta i flygstolen. Slå ner fötterna på solvärmd mark, känna doften av en främmande buske jag inte kan sätta namnet på. Smaken av utomlandskaffe i en stol längs ett stråk där människor promenerar förbi. Söta, underliga, annorlunda små butiker att strosa i och hitta de där små tingen som ger minnen för livet.
Avsatt vecka och allt..men kan inte hitta den där resan..det där stället..
..blir ivrig och söker men tappar tålamodet och stänger ner alla sajter igen..
Någon som har ett tips på var jag borde ta mig?
tisdag 9 februari 2010
måndag 8 februari 2010
Nya vanor ;)
"Du ska inte säga att du ska banta, du ska säga att du har nya matvanor" upplyste kollegan mig om igår när jag bistert suckade åt antalet semlor som slunkit ner den senaste månaden och för övrigt allt annat sockerspäckat kalorintag jag gjort mig skyldig till. Jag försöker anamma tankegången och har from idag anslutit mig till oss med nya vanor. Och jag måste säga att detta går finfint. För att vara första dagen. I jämförelse med tillståndet som inträffar då det ska sluta rökas dag ett är detta rena drömmen. Med andra ord; nya matvanor är grejjen just nu.
I övrigt har inte så mycket att mina planerade projekt blivit av. Kanske inte så konstigt kan ju tyckas när energin gått åt till att fullkomligt missbruka och överdosera dessa "slembullar" som en annan kollega uttryckte det. Nu är det väl dock inte bara bullarnas oavsett slemmets vara eller ickevara fel. Mest har hela månaden sen sist gått åt till jobb. Och där bränns den mesta energin som just nu annars mer än gärna skulle läggas på de där projekten jag vill skriva och berätta om.
Energin som blir över efter 12 dagars arbete av 14 möjliga använder jag som bäst till att hålla reda på nötter, mandlar, proteiner och annat i nyttoväg. Egentligen borde givetvis giftpinnarna åka på samma resa men nu tar vi en sak i taget. Och är smaken av chokladvälling gör sig påmind så fort jag skådar pulverförpackningen så är än så länge nikotinpaketet alltid en tröst. Whired..jag vet.
Med mina nya vanor har en ny underbar sömn också anlänt (inte för att jag någonsin sovit särskilt dåligt) i min nya underbara säng(ram). Och banne mig om inte sömnen smakar ännu bättre av att mitt sedan länge utstuderade köpobjekt plötsligt såldes för 200 riksdaler istället för 2300. Ibland har man turen med sig och nu är jag ägare av min alldeles underbara säng som dock inte just nu men förhoppningsvis snart står i det underbara sovrummet jag projektat till mig i övrigt. Men just nu får slantarna till nackel för projekterandet men till fördel för sparkontot klirra in där istället. Ibland finns det få känslor så härliga som att klirra in ett par lappar på sparkontot och sedan veta att de ligger där och väntar på att andan ska falla på att nyttja dem till något riktigt riktigt bra. Och den här månaden har jag tom varit så duktig så jag gjort ytterligare överföringar och byggt på mitt sparande mer än en gång.
Vilket påminner mig om att oavsett om bristen på energi blir tydlig efter många långa pass så har jag fördelen att jobba, tjäna min lön, kunna spendera den som jag själv vill och dessutom slippa krypa på väggarna av att gå runt och göra ingenting.
För hur man än vänder det...så har pengar en väldans betydelse.
Like it or not!
I övrigt har inte så mycket att mina planerade projekt blivit av. Kanske inte så konstigt kan ju tyckas när energin gått åt till att fullkomligt missbruka och överdosera dessa "slembullar" som en annan kollega uttryckte det. Nu är det väl dock inte bara bullarnas oavsett slemmets vara eller ickevara fel. Mest har hela månaden sen sist gått åt till jobb. Och där bränns den mesta energin som just nu annars mer än gärna skulle läggas på de där projekten jag vill skriva och berätta om.
Energin som blir över efter 12 dagars arbete av 14 möjliga använder jag som bäst till att hålla reda på nötter, mandlar, proteiner och annat i nyttoväg. Egentligen borde givetvis giftpinnarna åka på samma resa men nu tar vi en sak i taget. Och är smaken av chokladvälling gör sig påmind så fort jag skådar pulverförpackningen så är än så länge nikotinpaketet alltid en tröst. Whired..jag vet.
Med mina nya vanor har en ny underbar sömn också anlänt (inte för att jag någonsin sovit särskilt dåligt) i min nya underbara säng(ram). Och banne mig om inte sömnen smakar ännu bättre av att mitt sedan länge utstuderade köpobjekt plötsligt såldes för 200 riksdaler istället för 2300. Ibland har man turen med sig och nu är jag ägare av min alldeles underbara säng som dock inte just nu men förhoppningsvis snart står i det underbara sovrummet jag projektat till mig i övrigt. Men just nu får slantarna till nackel för projekterandet men till fördel för sparkontot klirra in där istället. Ibland finns det få känslor så härliga som att klirra in ett par lappar på sparkontot och sedan veta att de ligger där och väntar på att andan ska falla på att nyttja dem till något riktigt riktigt bra. Och den här månaden har jag tom varit så duktig så jag gjort ytterligare överföringar och byggt på mitt sparande mer än en gång.
Vilket påminner mig om att oavsett om bristen på energi blir tydlig efter många långa pass så har jag fördelen att jobba, tjäna min lön, kunna spendera den som jag själv vill och dessutom slippa krypa på väggarna av att gå runt och göra ingenting.
För hur man än vänder det...så har pengar en väldans betydelse.
Like it or not!
fredag 15 januari 2010
Here I go again!
Äntligen något riktigt roligt som händer!
Imorgon blir det middag, vin och kalas för hela slanten!
Med lite tur en del billig shopping också.
Min supersnälla kollega bytte pass med mig så jag blir ledig till söndagkväll och jobbar igen sen på ngn helg.
Härligt!
Nu blir det tjejdrag!!!
Imorgon blir det middag, vin och kalas för hela slanten!
Med lite tur en del billig shopping också.
Min supersnälla kollega bytte pass med mig så jag blir ledig till söndagkväll och jobbar igen sen på ngn helg.
Härligt!
Nu blir det tjejdrag!!!
torsdag 14 januari 2010
Första dagen på resten av livet
Idag har varit en skön ledig dag. Tog en så lång sovmorgon jag kunde och sov så gott så gott (ja det var fram till Jösse bestämde sig för att dra sin morgonserenad för att få mig upp ur sängen det). Drömde en massa om de gamla tiderna i Lund med gamla gänget..fast det vi var tillbaka nu bland allt som fanns då. Och idag har jag gått runt och hört rösten av en person som fanns nära mig då säga mitt namn hela dagen. Konstigt det där hur det plötsligt kan strömma tillbaka dofter, röster, syner och känslan av en person bara genom en dröm. I min egna lilla amatörpsykologiska anays värld så tror jag det poppar upp saker från när och fjärran inom mig då en ny era i livet är i sitt inledande. En dörr stängs..en annan öppnas. Och fast vissa saker är lite snopna och jobbiga är det en vissa exalterande spänning och nyfikenhet att inte veta och att fundera på hur saker ska bli...
Uppe från drömmen och med kaffet placerat i kistan för att väcka mig ur dvalan tog jag kattorna och placerade dem i sina resväskor och begav mig till Yvonne och Änglahundens Klipp och Trim (rätta mig om namnet är fel). Där fick sig båda gossarna en omgång av badbaljan, fönen, kardan och kammen. Och jag måste säga att det där ska jag nog kunna genomföra själv för lite raskattsgener sitter nog kvar sen kennellivet. De var så duktiga! Jösse kan ju vara en liten suris och det visade han nog idag också. Och när jag kom tillbaka efter att ha lämnat dem själva en stund tittade han så bedjande på mig..precis som att; ser du inte att galningen plågar mig här?! Dessa underbara djur...=) Nu är de så finfint fluffiga och 10 kg päls lättare.
Där på min Kattspa-paus tog jag mig en tripp till banken för att bena i lite planer jag smider. En helt ny grej som kanske blir av. Jag håller än så länge tummar och tår och återkommer när det eventuellt ger resultat.
Och så finns det en till liten grej...en person som samvetet faktiskt gått och gnagt kring en tid..och som jag alltid predikar: Man ångrar Aldrig det man gjort, bara det man Aldrig gjorde! Så jag ska lyssna på ekot av mina egna predikningar och skrida till verket. Och så ska jag få fingrarna loss och ringa min gamla kära M. I dagar som dessa har jag fler än en gång tänkt på våran flytt till Paradise tillsammans i Umeå. Destinys Child spelades på stereon så grannarna förvred öron och ögon i raseri. Men vi behövde få ut minnen av manliga små kryp som f*ckat upp vår värld och vad var väl då bättre än den tjej-boostingen! Och varför överge gamla beprövade "husmorstips"...Nu ekar Survivor hemma hos mig igen...mer än en gång förr har jag rest mig från djupa diken..och det har alltid blivit bättre!
Uppe från drömmen och med kaffet placerat i kistan för att väcka mig ur dvalan tog jag kattorna och placerade dem i sina resväskor och begav mig till Yvonne och Änglahundens Klipp och Trim (rätta mig om namnet är fel). Där fick sig båda gossarna en omgång av badbaljan, fönen, kardan och kammen. Och jag måste säga att det där ska jag nog kunna genomföra själv för lite raskattsgener sitter nog kvar sen kennellivet. De var så duktiga! Jösse kan ju vara en liten suris och det visade han nog idag också. Och när jag kom tillbaka efter att ha lämnat dem själva en stund tittade han så bedjande på mig..precis som att; ser du inte att galningen plågar mig här?! Dessa underbara djur...=) Nu är de så finfint fluffiga och 10 kg päls lättare.
Där på min Kattspa-paus tog jag mig en tripp till banken för att bena i lite planer jag smider. En helt ny grej som kanske blir av. Jag håller än så länge tummar och tår och återkommer när det eventuellt ger resultat.
Och så finns det en till liten grej...en person som samvetet faktiskt gått och gnagt kring en tid..och som jag alltid predikar: Man ångrar Aldrig det man gjort, bara det man Aldrig gjorde! Så jag ska lyssna på ekot av mina egna predikningar och skrida till verket. Och så ska jag få fingrarna loss och ringa min gamla kära M. I dagar som dessa har jag fler än en gång tänkt på våran flytt till Paradise tillsammans i Umeå. Destinys Child spelades på stereon så grannarna förvred öron och ögon i raseri. Men vi behövde få ut minnen av manliga små kryp som f*ckat upp vår värld och vad var väl då bättre än den tjej-boostingen! Och varför överge gamla beprövade "husmorstips"...Nu ekar Survivor hemma hos mig igen...mer än en gång förr har jag rest mig från djupa diken..och det har alltid blivit bättre!
Now I let you out of my life
I'm so much better
You thought that I'd be weak without you
But I'm stronger
You thought that I'd be broke without you
But I'm richer
You thought that I'd be sad without you
I laugh harder
You thought I wouldn't grow without you
Now I'm wiser
Though that I'd be helpless without you
But I'm smarter
You thought that I'd be stressed without you
But I'm chillin'
You thought I wouldn't sell without you
Sold 9 million
I'm a survivor
I'm not gon give up
I'm not gon stop
I'm gon work harder
I'm a survivor
I'm gonna make it
I will survive
Keep on survivin'
Thought I couldn't breathe without you
I'm inhaling
You thought I couldn't see without you
Perfect vision
You thought I couldn't last without you
But I'm lastin
'You thought that I would die without you
But I'm livin'
Thought that I would fail without you
But I'm on top
Thought it would be over by now
But it won't stop
Thought that I would self destruct
But I'm still here
Even in my years to come
I'm still gon be here
I'm a survivor
After of all of the darkness and sadness
Soon comes happiness
If I surround my self with positive things
I'll gain prosperity
I'm a survivor
I'm not gon give up
I'm not gon stop
I'm gon work harder
I'm a survivor I
'm gonna make it
Iwill survive
Keep on survivin'
G
onsdag 13 januari 2010
tisdag 12 januari 2010
Nordanvinden
Nordanvinden viner här hos mig. Har inlett nattvecka på jobb och ägnat dagen åt att fundera på den där vinden och var den ska vina vidare.
Somliga kallar det rastlöshet, andra att fly eller aldrig komma till ro. För mig får det vara vilket det vill. Kanske en salig blandning av alltihop. Men jag har svårt för stagnation. Att slå ner baken, sitta och titta ut genom samma fönster år efter år och konstatera samma saker gång på gång och samtidigt veta att det finns andra oupptäckta saker någon annan stans.
På senaste åren har upptäckar-abstinensen mildrats en aning och mest är det skönt att faktiskt tänka tanken på att slå ner baken lite halvhårt nog för en investering.
Men frågan är ju VAR...och en sak är jag nog mest helt säker på. Det är inte här. Att återvända "hem" efter 8 år borta (med några nedslag hemma på några månader) är lättare sagt än gjort. Det finns stora fördelar med natur, mijö, lugn, ro och trygghet, litenheten och att jag som dessutom har fördelen att ha jobb här får allt förenat inom nära räckhåll.
Men det finns saker som jag vant mig vid som själen skriker efter. Jag har bott ensam i stort sett alla år. I MITT EGNA HEM, där bara jag har nyckel. Är det låst är det låst och det väljer jag själv UTAN någon som helst inblandning av någon. Visst är det mysigt och roligt att umgås och inte alltid vara själv i ett hus men en annan sak att inte ensam förfoga över sitt hem.
Saker som att när man helst ringer någon en lördagkväll för en undran vad som görs och i förhoppning om att göra något är svaret alltid att det görs INGENTING! Nej det är ju inte så konstigt att det inte görs så mycket för här finns inget större utbud..men får jag då fråga hur det kan vara möjligt att helg efter helg efter helg i åratal sitta och göra INGENTING och det bryts aldrig? Och ska det då göras något så är det samma visa varje gång...åka någon annastans 10 mil bort för att byta soffsits, sitta på rumpan och inta alkoholhaltiga drycker och göra ingenting igen. Och i -20 eller -30 grader behöva tänka på att åka hem dagen efter. Från ingenting till ingenting.
Och som grädde på moset en sak som är så otroligt intressant. I flera år har jag bott borta och klarat mig alldeles utmärkt 170 mil från närmsta kretsen och ibland inte setts på månader. Men nu när jag närmar mig 30 och plötsligt dessutom finns inom en 5 km:s radie så har jag uppenbarligen fullständigt förlorat förmågan att överleva på egen hand att döma av en del förfrågningar. Har man inte gjort sin höra av sig vända som tydligt börjar likna en oskriven lag så haglar förfrågningarna; Vad göööööööööööör Du eg??? Var haaaaaaar Du varit? Huuuuuuuuuur har Du jobbat? Nääääääär kommer Du? Vad liiiiiiiiiiite Du syns? Vad är det nu för feeeeeeeeeel? Vad har Du nu för probleeeeeeeem?
Konstigt är ju att min väg som när jag kör på den leder i två riktningar inte används flitigare för att undersöka sakerna närmare när det finns så mycket frågor.
Sen innan är jag inget stort fan av expertråd eller mirakellösningar må det vara stora som små bekymmer när jag inte ens bett om dem själv och har inte blivit det på sistone heller, dessa har också ökat stadigt i antal sedan jag flyttade norröver och gör bakelsen ännu mera gräddig och smarrig.
(Jag får väl tillägga för att undvika att kackelapparaterna går igång Nu och hönsgården fullständigt flyger i taket: DETTA ÄR INGET UTPEKANDE AV NÅGON PERSON UTAN EN BESKRIVNING AV MINA KÄNSLOR OCH UPPLEVELSER KRING SAKER OCH TING!
Och innan Någon utav Er som läser eventuellt går och surar ihop för något ni sitter och tror er veta av det jag skriver så ring då upp mig eller skriv en rad om ni undrar över något. INNAN NI SPRIDER DET VIDARE TACK! )
Som sagt Nordanvinden viner..så det är nog dags att låta seglen få den i sig innan det blir full orkan.
G
Somliga kallar det rastlöshet, andra att fly eller aldrig komma till ro. För mig får det vara vilket det vill. Kanske en salig blandning av alltihop. Men jag har svårt för stagnation. Att slå ner baken, sitta och titta ut genom samma fönster år efter år och konstatera samma saker gång på gång och samtidigt veta att det finns andra oupptäckta saker någon annan stans.
På senaste åren har upptäckar-abstinensen mildrats en aning och mest är det skönt att faktiskt tänka tanken på att slå ner baken lite halvhårt nog för en investering.
Men frågan är ju VAR...och en sak är jag nog mest helt säker på. Det är inte här. Att återvända "hem" efter 8 år borta (med några nedslag hemma på några månader) är lättare sagt än gjort. Det finns stora fördelar med natur, mijö, lugn, ro och trygghet, litenheten och att jag som dessutom har fördelen att ha jobb här får allt förenat inom nära räckhåll.
Men det finns saker som jag vant mig vid som själen skriker efter. Jag har bott ensam i stort sett alla år. I MITT EGNA HEM, där bara jag har nyckel. Är det låst är det låst och det väljer jag själv UTAN någon som helst inblandning av någon. Visst är det mysigt och roligt att umgås och inte alltid vara själv i ett hus men en annan sak att inte ensam förfoga över sitt hem.
Saker som att när man helst ringer någon en lördagkväll för en undran vad som görs och i förhoppning om att göra något är svaret alltid att det görs INGENTING! Nej det är ju inte så konstigt att det inte görs så mycket för här finns inget större utbud..men får jag då fråga hur det kan vara möjligt att helg efter helg efter helg i åratal sitta och göra INGENTING och det bryts aldrig? Och ska det då göras något så är det samma visa varje gång...åka någon annastans 10 mil bort för att byta soffsits, sitta på rumpan och inta alkoholhaltiga drycker och göra ingenting igen. Och i -20 eller -30 grader behöva tänka på att åka hem dagen efter. Från ingenting till ingenting.
Och som grädde på moset en sak som är så otroligt intressant. I flera år har jag bott borta och klarat mig alldeles utmärkt 170 mil från närmsta kretsen och ibland inte setts på månader. Men nu när jag närmar mig 30 och plötsligt dessutom finns inom en 5 km:s radie så har jag uppenbarligen fullständigt förlorat förmågan att överleva på egen hand att döma av en del förfrågningar. Har man inte gjort sin höra av sig vända som tydligt börjar likna en oskriven lag så haglar förfrågningarna; Vad göööööööööööör Du eg??? Var haaaaaaar Du varit? Huuuuuuuuuur har Du jobbat? Nääääääär kommer Du? Vad liiiiiiiiiiite Du syns? Vad är det nu för feeeeeeeeeel? Vad har Du nu för probleeeeeeeem?
Konstigt är ju att min väg som när jag kör på den leder i två riktningar inte används flitigare för att undersöka sakerna närmare när det finns så mycket frågor.
Sen innan är jag inget stort fan av expertråd eller mirakellösningar må det vara stora som små bekymmer när jag inte ens bett om dem själv och har inte blivit det på sistone heller, dessa har också ökat stadigt i antal sedan jag flyttade norröver och gör bakelsen ännu mera gräddig och smarrig.
(Jag får väl tillägga för att undvika att kackelapparaterna går igång Nu och hönsgården fullständigt flyger i taket: DETTA ÄR INGET UTPEKANDE AV NÅGON PERSON UTAN EN BESKRIVNING AV MINA KÄNSLOR OCH UPPLEVELSER KRING SAKER OCH TING!
Och innan Någon utav Er som läser eventuellt går och surar ihop för något ni sitter och tror er veta av det jag skriver så ring då upp mig eller skriv en rad om ni undrar över något. INNAN NI SPRIDER DET VIDARE TACK! )
Som sagt Nordanvinden viner..så det är nog dags att låta seglen få den i sig innan det blir full orkan.
G
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
